Tätort
tätbebyggt område med kort avstånd mellan husen / From Wikipedia, the free encyclopedia
En tätort är ett tätbebyggt område. En tätort definieras i Danmark, Finland, Norge, Island och Sverige som ett sammanhängande område med minst 200 invånare där avståndet mellan husen är mindre än 200 meter (i Norge 50 meter).[1] I Sverige krävs dessutom att andelen fritidsfastigheter understiger 50 procent, alternativt (sedan 2010) att dagbefolkning (som arbetar på orten) har en storlek som överstiger 10 procent av nattbefolkningen, för att området ska klassificeras som tätort. Intagna på anstalter inräknas inte i folkmängden. I Sverige uppdaterar Statistiska centralbyrån indelningen i tätorter och småorter vart femte år baserat på dessa kriterier.[2]