Västfronten under första världskriget
From Wikipedia, the free encyclopedia
Västfronten skapades vid första världskrigets utbrott 1914 då den tyska armén började invadera Luxemburg och Belgien och fick sedan militär kontroll över viktiga industriregioner i Frankrike. Striderna pågick mellan 1914 och 1918 och bestod till största delen av ett skyttegravskrig där ingen av sidorna kunde åstadkomma något genombrott. Under krigets inledning sommaren 1914 följde tyskarna Schlieffenplanen och fransmännen Plan XVII. Schlieffenplanen fungerade bäst, men man lyckades inte omringa den franska armén utan stoppades i slaget vid Marne och sedan grävde båda sidorna ner sig i skyttegravar och utkämpade flera blodiga slag. På våren 1918 satte tyskarna in en sista offensiv för att kunna vinna kriget innan amerikanernas trupper kunde sättas in i kriget. Offensiven stoppades och ententen startade en offensiv som till slut tvingade tyskarna att kapitulera.
- Se även: Västfronten under andra världskriget
Västfronten | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av första världskriget | |||||||
Under större delen av första världskriget var de allierade och tyska styrkorna avstannade i skyttegravskrig längs västfronten. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Frankrike och Franska kolonialimperiet Storbritannien och Brittiska imperiet Belgien |
Kejsardömet Tyskland | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Inget gemensamt befäl fram till 1918, sen Ferdinand Foch | Helmuth von Moltke d.y. Erich von Falkenhayn Paul von Hindenburg Erich Ludendorff Hindenburg och Groener | ||||||
Förluster | |||||||
7 947 000 döda, skadade, tillfångatagna eller saknade[11] | 5 603 000 döda, skadade, tillfångatagna eller saknade[11] |