Beta Librae
stjärna i Vågens stjärnbild / From Wikipedia, the free encyclopedia
Zubeneschamali eller Beta Librae (β Librae förkortat Beta Lib, β Lib), som är stjärnans Bayerbeteckning, är en misstänkt variabel[3] i norra delen av stjärnbilden Vågen. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 17,6[7] mas beräknas den befinna sig på ca 185 ljusårs (57 parsek) avstånd från solen.
Beta Librae Zubeneschamali | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Vågen |
Rektascension | 15t 17m 00,41382s[1] |
Deklination | -09° 22′ 58,4919″[2] |
Skenbar magnitud () | +2,60-2,63 (V)[3] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | B8 Vn[2] |
U–B | -0,359[4] |
B–V | -0,071±0,004[5] |
Variabeltyp | Pulserande cepheidvariabel av BL Herculis-typ (CWB)[3] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -35,20 ± 1,8[6] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: -98,10 ± 0,18[1] mas/år Dek.: -19,65 ± 0,15[1] mas/år |
Parallax () | 17,62 ± 0,16[1] |
Avstånd | 185 ± 2 lå (56,8 ± 0,5 pc) |
Absolut magnitud () | -1,16[7] |
Detaljer | |
Massa | 3,5 ± 0,3[8] M☉ |
Radie | 4,9[9] R☉ |
Luminositet | 390,03[10] L☉ |
Temperatur | 12 300[11] K |
Metallicitet | 0,33[8] |
Vinkelhastighet | 250[12] km/s |
Ålder | 80+50-40[8] år |
Andra beteckningar | |
27 Librae, Lanx Borealis, GSC 05585-01014, 2MASS J15170043-0922584, SKY# 27682, HD 135742, N30 3439, TD1 18099, HIC 74785, NSV 7009, TYC 5585-1014-1, AKARI-IRC-V1 J1517003-092258, HIP 74785, PLX 3450, UBV 13171, BD-08 3935, HR 5685, PLX 3450.00, UBV M 20667, FK5 564, IRAS F15143-0912, PMC 90-93 399, uvby98 100135742, GC 20539, IRAS 15142-0911, PPM 198424, WISE J151700.43-092258.9, GCRV 8838, IRC -10315, ROT 2165, HFE83 1088, GEN# +1.00135742, JP11 2586, SAO 140430[2] |
Stjärnan varierar mellan visuell magnitud +2,60 och 2,63 med små och snabba variationer.[3][13] Den är numera klassificerad som pulserande variabel av Cepheid-typ av underkategorin BL Herculis-typ (CWB)[3].
På 300-talet f. Kr var Beta Librae, enligt Eratosthenes, ljusstarkare än Antares, en stjärna av den första magnituden. 350 år senare skattade Ptolemaios den ungefär lika ljusstark som Antares. Skillnaden kan bero på att Antares har blivit ljusstarkare sedan den tiden, men härom råder osäkerhet. Det kan också ha berott på att ljusvariationer hos Beta Librae. I nutid visar den små variationer på 0,03 av en magnitud.[14]