Émile Benveniste

Émile Benveniste, född 27 maj 1902 i Aleppo, död 3 oktober 1976 i Paris, var en fransk lingvist, semiotiker och iranist. Han var professor i lingvistik vid Collège de France från 1937 till 1969. Benveniste är känd för sin forskning om språkvetenskap och i synnerhet indoeuropeiska språk.

Émile Benveniste
Född	27 maj 1902[1][2][3] Aleppo[4]
Död	3 oktober 1976[1][2][5] (74 år) Versailles[4]
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	Universitetet i Paris
Sysselsättning	Språkvetare[6], sociolingvist, universitetslärare[7]
Arbetsgivare	École pratique des hautes études Collège de France (1937–1972)[7]
Utmärkelser
Prix Volney (1937)
Redigera Wikidata

Biografi

Émile Benveniste föddes i en sefardisk judisk familj. Fadern skickade den unge Émile till en rabbinskola i Marseille. Benveniste träffade dock indologen Sylvain Lévi, verksam vid Collège de France, som introducerade honom för Antoine Meillet, en av lingvisten Saussures elever.^[8] Benveniste avlade doktorsexamen med en avhandling om indoeuropeiska språk och blev professor 1937.

Bibliografi

• Essai de grammaire sogdienne, t. II: Morphologie, syntaxe et glossaire, 1929
• Les infinitifs avestiques, 1935
• Origines de la formation des noms en indo-européen, 1936
• Noms d'agent et noms d'action en indo-européen, 1948
• Hittite et indo-européen: études comparatives, 1962
• Problèmes de linguistique générale, t. 1, 1966
• Problèmes de linguistique générale, t. 2, 1974
• Le Vocabulaire des institutions indo-européennes, 2 tomes, 1969
• The Persian religion, according with the chief Greek texts, 1974
• Baudelaire, 2011
• Dernières Leçons: Collège de France 1968 et 1969, 2012