Anastasius I

För den bysantiske kejsaren, se Anastasios I.

Anastasius I, född i Rom, död 19 december 401, var påve från den 27 november 399 till sin död drygt två år senare, 19 december 401. Han är helgon i Romersk-katolska kyrkan, med festdag 19 december.

Anastasius I Påve
Kyrka	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Stiftsstad	Rom
Ämbetsperiod	27 november 399 – 19 december 401
Företrädare	Siricius
Efterträdare	Innocentius I
Persondetaljer
Född	Anastasius okänt datum Rom, Romerska kejsardömet
Död	19 december 401 Rom, Västromerska riket
Helgonförklarad
Helgondag	19 december
Vördas inom	Romersk-katolska kyrkan
Helgontitel	Helige

Biografi

Anastasius I var den fyrtionde i ordningen bland de romerska biskoparna, känd för sitt verksamma deltagande i de origenistiska stridigheterna; han är framför allt ihågkommen för att han fördömde teologen Origenes från Alexandria, vilket skedde tämligen snart efter att hans skrifter översatts till latin. Anastasius pontifikat inföll samtidigt som barbarernas invasioner.

Från Anastasius härledde sig förbudet för personer behäftade med något kroppsligt lyte att inträda i det andliga ståndet, och även ordningen att alla församlingar som firade gudstjänst skulle åhöra uppläsningen av evangeliet stående.

Bland påvens personliga vänner fanns Augustinus, Hieronymus och Paulinus av Nola. Hieronymus talar om honom som en man med stor helighet, som var rik i sin fattigdom.

Referenser

• Artikeln bygger delvis på översatt material från Catholic Encyclopedia, Volume I (1907)

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Anastasius, 1904–1926.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Anastasius I.

Företrädare: Siricius

Påve 399–401

Efterträdare: Innocentius I