Antenn

En antenn för mottagning av radiosignaler är en elektrisk ledning eller annan anordning av elektriskt ledande material där elektromagnetiska vågor, som finns i omgivningen, inducerar en växelström. Den växelströmmen kan matas vidare via en antennledning till en radiomottagare. En sändarantenn fungerar tvärtom; en radiosändare matar då en växelström via en antennledning till sändarantennen. I sändarantennen omvandlas växelströmmen till elektromagnetiska vågor som utbreder sig i rymden. De elektromagnetiska vågorna skapas av att elektroner accelereras i sändarantennen.

Denna artikel handlar om elektromagnetiska antenner. Se känselspröt för djurs antenner.

Flera antenner av Yagi-typ

En vanlig antenntyp är den så kallade parabolantennen. Den består av en parabolformad, elektriskt passiv reflektor som egentligen inte är någon antenn. I den reflektorns fokalpunkt är själva antennen (så kallad "matare" eller "antennhuvud") monterad. Den "mataren" eller det "antennhuvudet" kan vara av i princip vilken som helst av alla kända antenntyper. Ofta handlar det om en så kallad hornantenn.

Man brukar skilja mellan ståendevåg-antenner och vandringsvåg-antenner.

Ett viktigt mätetal är antennvinst, som uttrycker hur mycket en antenn förstärker den sända eller mottagna signalen jämfört med en given referensnivå. Antennvinsten beror på antennens strålningseffektivitet och direktivitet.^[1]

Exempel på ståendevågantenner

• Dipolantenn
• Yagiantenn
• Hörnreflektorantenn
• Trattantenn (ofta missbrukad term horn(reflektor)antenn)
• Jordplanantenn (eng. Ground plane antenna "GP")
• Zepp-antenn (slang för Zeppelin-antenn)

Exempel på vandringvågantenner

Definition: En ledning eller antenn som är längre än en våglängd.

• Rombantenn
• Helixantenn
• Logperiodisk antenn
• Fraktalantenn

Se även

• Spektrumanalysator
• Nätverksanalysator