Arnulf Øverland

Ole Peter Arnulf Øverland,^[6] född 27 april 1889 i Kristiansund, död 25 mars 1968 i Oslo, var en norsk författare och lyriker.

Arnulf Øverland
Född	Ole Peter Arnulf Øverland 27 april 1889[1][2][3] Kristiansunds kommun, Norge
Död	25 mars 1968[4][1][2] (78 år) Oslo[4]
Begravd	Vår Frelsers gravlund
Medborgare i	Norge
Utbildad vid	Oslo katedralskole Tanks videregående skole
Sysselsättning	Poet, författare
Maka	Hildur Arntzen (g. 1918–1939) Bartholine Eufemia Leganger (g. 1940–1945) Margrete Aamot Øverland (g. 1945–1968)
Utmärkelser
Gyldendals legat (1935) Kommendör av Sankt Olavs orden (1951)[5] Doblougska priset (1951) Mads Wiel Nygaards legat (1961) Lytterprisen (1965) Kommendör med kraschan av Sankt Olavs orden (1965)[5]
Redigera Wikidata

Biografi

Arnulf Øverland föddes i Kristiansund, men växte upp i Bergen under fattiga förhållanden. Hans far dog då Arnulf var mycket ung. När Arnulf var tolv år gammal flyttade han, mamman och hans två bröder till Kristiania (Oslo). 1911 fick han tuberkulos och lades in på Gjøsegaarden sanatorium i Kongsvinger. Samma år debuterade han som författare med lyriksamlingen Den ensomme fest. Han blev central i den norska diktarmiljön under mellankrigstiden, speciellt i kretsen runt den kommunistiska tidskriften Mot Dag. Han var mycket kritisk mot nazismen. Han övergav den kommunistiska ideologin på 1930-talet, på grund av Josef Stalins politik i Sovjetunionen.

Øverland var ledare för Det Norske Studentersamfund ^(No) 1923 och för Den norske Forfatterforening 1923–1928.

Arnulf Øverland blev 1933 åtalad för blasfemi efter att ha hållit föredraget "Kristendommen, den tiende landeplage" i Studentersamfundet i Oslo den 21 januari. I föredraget angrep han framförallt den katolska kyrkan och jämförde bland annat nattvarden med "kannibalisk magi". Han var den sista som åtalats i Norge enligt den paragrafen^[7], efter att ha blivit anmäld av högskolan Menighetsfakultetets professor Hallesby. Han blev sedan frikänd.

Under andra världskriget skrev han flera kända motståndsdikter. Han arresterades 1941 och satt sedan fängslad i Oslo, i Grini och Sachsenhausen, men överlevde.^[8]

Efter andra världskriget spelade Øverland en framträdande roll i den norska språkstriden. Han var ordförande i Riksmålsforbundet från 1947 till 1956 och i Forfatterforeningen av 1952 (en proteströrelse mot Den norske forfatterforening) från 1952–1953.

Arnulf Øverlands lyrik var traditionalistisk till formen och han kritiserade modern poesi flera gånger. Han startade den så kallade Tungomålstalsdebatten på 1950-talet, då han ansåg att modern poesi var en form av "abrakadabra och tungomålstalande".

Han fick statlig konstnärslön från 1938 och bodde i hedersbostaden Grotten, som ligger i Slottsparken i Oslo, från 1946 till sin död.