Finita differensmetoden
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Finita differensmetoden (FDM) är en numerisk metod för att finna lösningar till differentialekvationer genom att ersätta derivatorna med finita differenser.
Härledning
Sammanfatta
Perspektiv
Säg att man vill beräkna funktionen f i punkten x. Om f:s derivator uppfyller vissa villkor kan man Taylorutveckla f(x + Δx):
- .
Om man löser ut f'(x) får man:
- .
På liknande sätt, genom att Taylorutveckla f(x - Δx), kan man få approximationen
och genom att sätta ihop de två formlerna får man
- .
Man kan även härleda approximationer för högre derivator, exempelvis andraderivatan:
Exempel
Sammanfatta
Perspektiv
Som exempel, betrakta Poissonekvationen på en kvadratisk domän
Om Laplaceoperatorn utvecklas fås
En approximativ lösning fås genom att approximera de partiella andraderivatorna med
där j och k löper över en finit uppdelning av domänen .
Antag att stegen i x- och y-led är lika, d.v.s . Då kan den approximativa versionen av ekvationen ovan skrivas om till
Denna formel är sedan grunden för iterativa lösningsmetoder, exempelvis Jacobi-metoden.
Se även
- Finita volymmetoden
- Finita elementmetoden
Referenser
- Heath, Michael T. (2005). Scientific Computing - An Introductory Survey. McGraw-Hill. ISBN 007-124489-1
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.