Centaur (asteroider)

Centaur är en klass av isiga planetoider namngiven efter den mytiska rasen kentaur. Centaurer roterar runt solen mellan Jupiter och Neptunus. Den första centauren som upptäcktes var 2060 Chiron år 1977. Den största som är känd är 10199 Chariklo som upptäcktes 1997.

Fördelningen av asteroider i det yttre solsystemet. De orangea prickarna är centaurer medan de gröna är objekt i Kuiperbältet.

Ingen centaur har blivit fotograferad på nära håll, men det finns bevis som pekar på att Saturnus måne Phoebe, som fotograferades av Cassini år 2004, kan vara en infångad centaur.

Med hjälp av Hubbleteleskopet har forskarna kunnat lista ut vissa egenskaper hos 8405 Asbolus yta.

Centaurers omloppsbanor

Karakteristiskt för centaurer är att de rör sig bland gasjättarna i det yttre av Solsystemet. Ofta korsar de Saturnus och Uranus omloppsbanor och i vissa fall även Neptunus. På grund av gasjättarnas gravitation anses denna typ av objekt ha en instabil omloppsbana på lång sikt, (miljoner år). De har sannolikt sitt ursprung bland kuiperbältet^[1] och det finns centaurer som fortfarande har det mesta av sin omloppsbana i kuiperbältet. Gränsen mellan scattered disc och centaur är därför flytande som t.ex. för 1996 TO66. Andra ytterligheten är Chiron och Echeclus som går så långt in i solsystemet att de uppträder som kometer med en karakteristisk koma när de är i det inre av sin omloppsbana.

Kända centaurer

Namn	År	Upptäckare
2060 Chiron	1977	Charles T. Kowal
5145 Pholus	1992	Spacewatch (David L. Rabinowitz)
7066 Nessus	1993	Spacewatch (David L. Rabinowitz)
8405 Asbolus	1995	Spacewatch (James V. Scotti)
10199 Chariklo	1997	Spacewatch
10370 Hylonome	1995	Mauna Kea Observatories
31824 Elatus	1999	Catalina Sky Survey
32532 Thereus	2001	NEAT
49036 Pelion	1998	R. J. Whiteley och D. J. Tholen
52975 Cyllarus	1998	N. Danzl
54598 Bienor	2000	Deep Ecliptic Survey
55576 Amycus	2002	NEAT