Charles Édouard Guillaume

Charles Édouard Guillaume, född i Fleurier 15 februari 1861, död i Sèvres 13 juni 1938, var en schweizisk-fransk fysiker som mottog Nobelpriset i fysik 1920 för sin forskning på nickellegeringar.

Charles Édouard Guillaume
Född	15 februari 1861[1][2][3] Fleurier, Schweiz
Död	13 juni 1938[4][5][6] (77 år) Sèvres, Frankrike
Begravd	Fleuriers begravningsplats[7][8]
Medborgare i	Schweiz[9] och Frankrike[10]
Utbildad vid	ETH Zürich Zürichs universitet
Sysselsättning	Fysiker, forskare
Befattning
Direktör (1915–1936)
Arbetsgivare	Internationella byrån för mått och vikt
Maka	A.M. Taufflieb
Utmärkelser
Officer av Hederslegionen (1908)[11] John Scott-medaljen (1914)[12] Nobelpriset i fysik (1920)[13][14] Guthrieföreläsning (1920)[15] Dennis Gabor Medal and Prize (1928)[16] Hedersdoktor vid Sorbonne (1934)[17] Storofficer av Hederslegionen (1937)[11]
Redigera Wikidata

Guillaume blev 1915 föreståndare för Bureau international des poids et mesures. Han har utfört flera undersökningar över precisionsmätning av temperatur och tid. För sina undersökningar över anomalierna vid legeringar mellan nickel och järn, särskilt upptäckten av det märkliga nickelstålet invar, vars värmeutvidgning är ytterst liten, erhöll Guillaume 1920 års nobelpris i fysik.^[18]

Guillaume invaldes 1919 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien med ledamotsnummer 671.