Civilisation

Ej att förväxla med Civilization.

Civilisation, från latinets civilis, ytterst från civis, "medborgare",^[1] i betydelsen stadsbildning, innebär vanligen detsamma som samhälle men är stundom specifik benämning på en, i äldre tid, kultur som inte var barbarisk. Den grekiska motsvarigheten är "polis". De tidigaste civilisationerna inkluderar Mesopotamien från 8 000 f.Kr., Egypten mellan 5 000 och 3 000 f.Kr., Indusdalen mellan 2 600 och 2 400 f.Kr., norra Kina mellan 3 000 och 2 000 f.Kr., Mellanamerika mellan 3 000 och 500 f.Kr. och Peru mellan 2 500 och 500 f.Kr.^[2]

Machu Picchu byggdes av inkafolket.

Nedre Manhattan. Mänsklig civilisation karaktäriseras av städer.

Historisk bakgrund till begreppet

För grekerna var det egna politiska samhället baserat på självständiga stadsstater självklart och innebar en högre samhällelig organisationsnivå som grund för deras men deras medborgerliga rätter var begränsat till fria manliga medborgare so utgjorde grunden för civilisation. För romarna var det egna från staden Rom utvecklade romerska imperiet grundvalen för civilisationen. Den klassiska evolutionistiska antropologin under 1800-talet tog intryck av denna antika syn. Lewis H. Morgan delade mänsklighetens historia i tre stadier: vildhet, barbari och civilisation. Morgan indelar vildheten i tre stadier efter hur produktionen av existensmedel har utvecklats. Näringsmedlens produktion avgjorde enligt Morgan relationen mellan människa och natur. Det vilda tillståndet delade Morgan i ett lägre stadium där människan lever i av frukter bär och nötter,Mellanstadiet inträder då människan behärskar elden och lär sig att fiska. Det högre stadiet börjar med högre jakt tack vare pil och båge.^[3].

Friedrich Engels skildring av barbariets högre stadium är intressant för hur antropologin tidigt såg på övergången till civilisationen. Barbariets högre stadium började när man lärde sig smälta järnmalmen och övergår i civilisationen genom bokstavsskriftens uppfinnande och dess användande för litterära uppteckningar. Detta stadium fullbordades bara på östra halvklotet. Stadiet var rikare på framsteg än alla de föregående tillsammans. Engels räknar upp flera samhällen som befunnit sig på detta stadium: den heroiska tidens greker, de italienska stammarna före Roms grundläggning, Tacitus germaner, vikingatidens nordmän. Teknologiskt präglades utvecklingen av järnplogen dragen av dragdjur, som var förutsättningen för åkerbruk i större skala med kraftig tillväxt av livsmedelsproduktionen. Engels menade att skogarnas röjande och förvandling till åkerjord och betesmark varit omöjligt utan järnyxan och järnspaden. Resultaten blev en snabbt växande befolkning och en tätare befolkning. Före det storskaliga lantbruket var det bara i undantagsfall som hundratusen människor förenades under en ledning sannolikt förekom det inte alls. Engels menar att de homeriska dikterna skildrar blomstringen av barbariets högre stadium. Utvecklingen av olika järnverktyg, blåsbälgen, handkvarnen, krukmakarskivan, olje- och vinberedningen, en utvecklad metallbearbetning som sedan blev konsthantverk, vagnen och stridsvagnen, skeppsbyggnad, arkitektur och konst, städer med murar skildras av det homeriska eposet. Detta var det arv som grekerna hade tillägnat sig före civilisationen. En bra jämförelsekan göras med Tacitus beskrivning av germanerna. De befanns sig i början av barbariets högre stadium, som Homeros greker var färdiga att lämna. Det avgörande för civilisation var enligt Engels skriftens uppkomst.^[4]

Det måste anmärkas att samhällena i Främre Orienten nådde civilisationen före kännedom om järnteknologin-

Civilisationens vagga

Framväxten av civilisationer är en del av de sista stadierna av den neolitiska revolutionen. Utvecklingen kulminerade i den urbana revolutionen och bildande av stater. Den politisk utvecklingen ledde till framväxten av en härskande elit. Den tidiga neolitiska utvecklingen och livsstilen etablerades först i Främre Orienten (bördiga halvmånen). En tidig plats med betydelse i utvecklingen var Göbekli Tepe (omkring 9130 f.Kr.). I Mesopotamien utvecklas samhällen som kan kallas för civiliserade med ubaidkulturen medan Naqada har samma betydelse för Egypten. Mesopotamien utvecklades till en civilisation för omkring 6 500 år sedan. Området har lett några av de viktigaste utvecklingarna i mänsklighetens historia, för att nämna några: uppfinningen av hjulet, utvecklingen av skriftspråk (kilskrift), matematik, astronomi och storskaligt jordbruk med konstbevattning. Senare tillkom andra centra vid floderna Huang He och Yangtze i Kina.^[5] Den kinesiska civilisationen är lite yngre än den mesopotamiska och grundades på odling av hirs och ris. Den så kallade Harappa civilisationen som utvecklades vid Indusfloden är lite äldre än den kinesiska.^[6] Liknande samhällen skapades efter neolitiska revolutioner på platser som nordvästra Sydamerika, Caral-Supe-civilisationen och lite senare Mesoamerika. Dessa var bland de fem civilisationer över hela världen som uppstod oberoende av varandra.[12]

Civilisationen förutsätter närvaron av ett högt utvecklat jordbruk som kan generera ett överskott, som ger underlag för urbana samhällen med en arbetsdelning. En grundläggande sådan arbetsdelning är den mellan stad och land och det är därför den är så nära knuten till den neolitiska revolutionen.^[7] Detta betyder att det inte finns ett ursprung, en vagga till civilisationen utan flera. Främre Orientens utveckling av neolitiska samhällen är äldst och om skriftspråk tas som en förutsättning för civilisation är den sumeriska äldst.

Definition

Förutsättningar för civilisationen definierar också vad ett civiliserat samhälle är:^[2]

1. Jordbruk i större skala ofta med hjälp av konstbevattning
2. Uppkomsten av städer
3. Skriftspråk och matematik
4. Den ekonomiska och politiska centraliseringen ger oftast upphov till en organiserad religion och en krigsapparat.
5. Stora koncentrerade befolkningars försörjning kräver ny teknik.
6. Arbetsdelningen skapar klassamhällen, med en styrande elit organiserad som aristokrati, teokrati eller byråkrati

De främsta kritikerna av civilisationen har anarkisterna varit då de menar att en av civilisationens främsta kännetecken är en statsmakt som genom sin lagar förstör människors naturliga relationer. Staten grundas på införandet av hierarkier och lagarna grundas på abstraktioner som privat egendom, intellektuell egendom och arbetets delning som gör människan främmande för helheten i produktionsprocessen. Den marxistiska vänstern anser civilisationen historiskt nödvändig som ett stadium på väg mot ett mer fulländat samhälle där staten och därmed civilsationen kan upplösas.

En fråga till AI gav följande sammanfattning av för och nackdelar:

Definitionen av en civilisation innefattar vanligtvis flera centrala karaktärsdrag. Var och en av dessa egenskaper har både positiva aspekter som driver framåt, och negativa konsekvenser som skapar utmaningar.

Karaktärsdrag	Positiva aspekter	Negativa aspekter
Urbanisering (Städer)	Effektivitet och innovation: Städer möjliggör en hög koncentration av människor och resurser, vilket underlättar handel, utbyte av idéer och snabb innovation. De fungerar som centrum för kultur och ekonomi.	Sjukdomar och trångboddhet: Den höga befolkningstätheten leder till snabb spridning av sjukdomar. Urbanisering orsakar ofta sanitära problem, trångboddhet, brottslighet och ökad stress.
Centraliserad regering och byråkrati	Ordning och stabilitet: Ett centraliserat styre kan upprätthålla lag och ordning, koordinera storskaliga projekt (t.ex. bevattningssystem) och organisera försvar. Det skapar en stabil ram för samhället.	Maktmissbruk och förtryck: Centraliserad makt kan lätt missbrukas, vilket leder till korruption, tyranni, och förtryck av minoriteter. Byråkrati kan också vara ineffektivt och stelt.
Social stratifiering (Klassamhälle)	Specialisering och incitament: Ett klassamhälle möjliggör specialisering av arbetskraft och skapar incitament för innovation och hårt arbete. Det bidrar till en effektiv arbetsdelning.	Ojämlikhet och orättvisa: Social stratifiering skapar djupa klyftor mellan rika och fattiga. Det kan leda till orättvisor, exploatering av de lägre klasserna och sociala konflikter.
Skriftsystem och bokföring	Kunskapsbevarande och administration: Skriftsystem möjliggör noggrann bokföring, lagstiftning och bevarandet av komplex kunskap över tid och rum. Det är grundläggande för vetenskap och historia.	Kontroll och exkludering: Förmågan att skriva och läsa var historiskt sett ofta begränsad till eliten, vilket förstärkte sociala hierarkier. Det kan också leda till byråkratisk övervakning och kontroll över befolkningen.
Monumental arkitektur och konst	Gemensam identitet och inspiration: Storslagna byggnadsverk och konstverk kan skapa en känsla av gemenskap, nationell stolthet och inspiration. De representerar kulturell blomstring.	Resurskrävande och maktuppvisning: Monumental arkitektur krävde ofta enorma mängder arbetskraft och resurser, ofta genom tvångsarbete. Byggnaderna fungerade också som symboler för makt och dominans.

Sammanfattningsvis är civilisationens karaktärsdrag de byggstenar som möjliggjort mänsklighetens mest imponerande framsteg, men de bär också fröna till de mest ihållande problemen i samhället, såsom ojämlikhet, maktmissbruk och sociala konflikter. (Slut på AI svaret)

Detta kan naturligt nog utvecklas och fördjupas men det ger inledande synpunkter.

Civilisationernas kamp

Huvudartikel: Samuel P. Huntington

Samuel P. Huntingtons karta över större civilisationer. Det som utgör västvärlden är mörkblått.

Francis Fukuyama gav 1992 ut den uppmärksammade boken Historiens slut och den sista människan där han hävdade tesen att historien var slut i och med de västerländska demokratiernas seger över kommunismen i kalla kriget. Som en motreaktion skrev Samuel P. Huntington 1996 Civilisationernas kamp: mot en ny världsordning.^[8] (ny utgåva 2002, svensk översättning 2006). Huntingtons bok blev uppmärksammad, diskuterad och också kritiserad.^[9]

Huntingtons förklarade att även om endas ett ekonomiskt system behärskade världen efter det kalla krigets slut innebar detta inte något slut på historien eller storskaliga konflikter. Världen hade återvänt till ett tidigare normalt tillstånd av kamp mellan olika kulturer eller civilisationer. Enligt Huntington kommer konflikter mellan civilisationer att ersätta konflikter mellan nationalstater och ideologier som karaktäriserade 1800-talet och 1900-talet. Fukuyama och andra hade inte förstått framtidens nya konfliktorsaker. Världspolitiken och det internationella systemet efter kalla krigets slut kommer enligt Huntington att drivas av en kamp mellan civilisationer och inte mellan stater. Se kartan för Huntingtons civilisationer som i huvudsak grundas på religiösa fundament, mörkblått västvärlden, ljusblått den ortodoxa världen. grönt den islamska världen orange. Indien som den centrum för hindu-civilisationen. Afrika söder om Sahara och Sydamerika bildar två mer tveksamma civilisationer och Japan placerar Huntington som en egen civilisation. Huntington tänker sig de olika världscivilisationerna som i huvudsak religiöst motiverade. Konflikter under 2000-talet kommer att uppstå mellan civilisationer snarare än mellan stater, och att i dessa konflikter har världsreligionerna en viktig roll.^[9]

Huntington definierar civilisation med orden "den mest övergripande kulturella grupptillhörigheten och den mest allmänna nivån av kulturell identitet människor kan ha gemensamt".^[10] Huntington skrev att 2000-talets kännetecken kommer att vara civilisationernas kamp.^[11] Hans synsättet har ifrågasatts av Edward Said^[12] och Muhammed Asadi.^[13] Ronald Inglehart och Pippa Norris har menat att den "sanna civilisationernas kamp" mellan muslimer och västvärlden orsakas av det muslimska avvisandet av västvärldens mer liberala sexuella värden, snarare än en skillnad i politisk ideologi.^[14] Arkeologen Josephine Quinn kritiserar i boken Västvärldens födelse den traditionella synen på hur västvärlden skapades på arvet efter Grekland och Rom och betonar att utvecklingen har haft många bidragsgivare och att den historiska processen har inte bara präglats av krig och motsättningar utan också av samarbete och utbyte mellan olika kulturer. Detta scenario är också troligt i framtiden även om också konflikter kommer att forma historien.

Se även

• Barbar
• Civilisationskritik
• Civilisationernas kamp, bok av Samuel P. Huntington
• Kultur
• Världens historia
• Upplysningskritik