Cocktailpartyeffekten

Cocktailpartyeffekten (även cocktailpartyproblemet^[1][2] eller cocktailpartyfenomenet^[3]) avser den mänskliga förmågan att ur en röstkakofoni selektivt kunna särskilja vad en viss person säger.^[1] Namnet syftar på att man vid cocktailpartyn, där människor samtalar i olika grupper, kan fokusera på vad som sägs i gruppen man tillhör – samtidigt som man kan uppfatta sitt namn från en annan grupp och då snabbt rikta uppmärksamheten dit.^[4]

Historik

Some Experiments on the Recognition of Speech, with One and with Two Ears (1953)

Termen cocktailpartyproblemet myntades av den brittiske kognitionsforskaren Colin Cherry i en studie genomförd 1953, där han lät testpersoner transkribera två bandade mänskliga röster (med hjälp av hörlurar) under två betingelser: (1) rösterna var ihopmixade; (2) den ena rösten hördes i ena örat och den andra rösten hördes i andra örat.^[1] Ihopmixade röster kunde till stor del urskiljas, med viss möda och flera lyssningar, medan röster i vardera öra kunde separeras med enkelhet; vad rösten i det andra örat sade, eller ens vilket språk som där talades, befanns däremot vara oklart.