Diskussion:Särimner

Särimner är ingen gris

Uppfattningen att Särimner inte är en gris och att Särimner, Andrimner och Eldrimner representerar tre element har jag stött på ett flertal gånger. Jag kan dock inte för stunden vem eller vilka som förespråkar denna uppfattning. Med lite letande borde det dock gå att få fram någon forskare som förespråkat denna tolkning. / Achird 6 december 2008 kl. 16.41 (CET)

Särimner nämns bara på två ställen i Eddorna. I poetiska Eddan är det i Grímnismál 18 där det kan tolkas som att Särimner ger fläsk samtidigt som det sägs att ingen vet vad enhärjarna äter. I Snorres Edda citeras Grímnismál 18, samt att Snorre påstår att Särimner är en galt, som slaktas och återuppstår varje dag. Uppfattningen att Särimner är en galt skulle alltså kunna vara en feltolkning av Snorre. / Achird 6 december 2008 kl. 16.41 (CET)

Om någon fortfarande är intresserad av svaret på ovanstående fråga: Det var Niels Matthias Petersen som i boken Nordisk mythologi, 1849 (andra uppl. 1863) lade fram idén att And-, Eld- och Sæhrímnir skulle motsvara elementen luft, eld och vatten, samt att inget "jordämne" ingick i enhärjarnas föda. Boken kan läsas på Heimskringla.no (E-bibliotek). Se sid 232f. Viktor Rydberg tog senare, inte oväntat, upp samma tanke i Fädernas gudasaga, sid 251 och följande. /Srv.rosen (diskussion) 23 augusti 2015 kl. 12.18 (CEST)

Ett problem med flera artiklar om nordisk mytologi här på Wp är att de inte utgår från källtexterna. Man får då inte veta vad som faktiskt står i källorna och vad som är tolkningar, tillägg och spekulationer.

Låt mig ta artikeln Särimner som exempel:

1. Primärkällan (som inte nämns) är Grímnismál 18: Andrimner låter – i Eldrimner – Särimner sjuda, det bästa fläsk. Men få vet vad enhärjar lever av. (Översatt av Karl G. Johansson & Mats Malm i Snorres Edda, där samma strof citeras.) Observera nu vad som inte står i denna källa. Det står inte att Särimner slaktas, det står inte vem som utför slakten, och det står ingenting om hur slakten går till. Det tillvägagångssätt som Wp beskriver är i stället hämtat från Gylfaginning 44, rörande hur Tors bockar vid ett tillfälle blir slaktade. Denna beskrivning bygger på rent schamanistiska föreställningar, och för den som vill veta mer om detta kan jag hänvisa till kapitlet "Rebirth from the Bones" i Mircea Eliades bok Shamanism. (Min slitna pocket är från 1989: ISBN 0-14-019155-0.) Men vad har bockslakten med Särimner att göra? Det borde Wp ha talat om, eftersom den beskrivna proceduren här pådyvlas berättelsen om Särimner.
2. Nästa källa är Gylfaginning 38. I detta kapitel citerar Snorre ovanstående strof och gör några tillägg, dels att Särimner är en galt, dels att ätandet av denna galt sker dagligen: "Han kokas varje dag och är välbehållen igen på kvällen." (På kvällen alltså; inte på morgonen som det står på Wp – är jag för petig nu? – och inte heller Snorre nämner att galten slaktas innan den blir kokt, även om det skulle kunna vara en rimlig gissning.) Vidare sägs att fläsket räcker till alla, oavsett antalet matgäster. Att Snorre kallar Särimner för "galt" behöver inte vara långsökt. Rad 4 i Grímnismál innehåller ordet "fläsk", vilket kan leda tankarna till ett svin. Därtill kommer att ordet hrímnir är maskulinum. Snorre drog alltså slutsatsen att ett maskulint svindjur bör vara en galt, vilket kan ursäktas med att det på hans tid varken fanns genusvetenskap eller normkritiskt tänkande, vilket skulle ha komplicerat saken.
3. En sista källa är tulorna. Dessa visar att hrímnir kan vara ett jättenamn, men ordet kan också användas som synonym för "eld", "hök" och – hör och häpna – "galt". I galtar heiti nämns hrímnir i andra raden med sæhrímnir som "specialfall" i rad 4. Eftersom hrímnir har kunnat användas som heiti (synonym) för galt har det också i dessa fall kunnat översättas så. Denna tula kan mycket väl ha tillhört Snorres egna källor, även om tulans ålder är svår att bestämma.

Åke Ohlmarks översätter i Eddans gudasånger, 1948 (sid 260), Särimner som "Det sotfärgade sjö[djuret]". (John Lindow, med flera andra, har samma översättning, vilken alltså inte bör vara särskilt kontroversiell.) Jag har på eget bevåg satt klammer om "-djuret". Namnets komponenter är ju Sæ- ("sjö-", "havs-") och hrímnir ("sotig", "sotfärgad"). Det som föregår klammern är översättning; det som står inom klammern är en tillagd tolkning. Namnet säger inte vad Särimner är – såvida man inte accepterar galtar heiti som auktoritet. I så fall kan Särimner på sedvanligt sätt översättas "sjögalten".

"Det sotfärgade sjödjuret", som kokas utan föregående slakt.

I skandinavisk folktro sägs havsfrun eller sjörået ha haft boskap, som ibland kom upp och betade på strandängarna. Vanligen hade dessa kor en från övrig boskap avvikande färg. (Jag läser detta i Ebbe Schöns Svenska sägner, 2008, sid 97 – men det finns utförligare källor.) Huruvida sjörået även ägnade sig åt svinskötsel vet jag inte. Men "även i slaviska sagor kommer galtar upp ur sjön eller havet", skriver Ohlmarks i ovannämnda bok (1948, sid 260).

Om man enbart utgår från källorna, så kan det inte uteslutas att den hinsidestillvaro som Grímnismál utlovar de döda i Valhall är en evigt pågående kräftskiva, vartill serveras vin (Grímnismál 19) och mjöd (Grímnismál 25). Huruvida de festande även bär lustiga hattar vågar jag inte spekulera om, då detta kunde stämplas som "egen forskning". //Srv.rosen (diskussion) 23 augusti 2015 kl. 12.18 (CEST)

Srv.rosen: Nå, men det är ju utmärkta källor och goda resonemang, och vi har bara en icke källbelagd artikel, så åtminstone i detta fallet är det fullt fritt fram att förbättra (och strunta i bristerna som brukar vara, undanlåtenheten att beskriva primärkällor, som jag tror kanske inte gäller alla fornnordisk mytologi-artiklar, men det finns just en hel del inom fältet (fornnordisk) mytologi som håller lite halvtaskig kvalitet, enligt min erfarenhet, så det kan säkert stämma). Jag är glad att jag råkade gå in på diskussionen och se detta inlägg, tack för genomgången.

När det gäller ords genus... i t ex isländska som har maskulinum och femininum, förutom neutrum, så har väl orden ofta ingenting med faktiskt kön att göra? Ord som stad, bil, häst, flicka, nyckel har ju alla något genus på isländska, m, f eller n, men det kan vara något helt annat än t ex ett betecknats djurs eller persons kön. Jag vet alltså inte hur mycket det skulle lura/påverka Snorre – t ex ett ord som galt eller tjur kan vad jag vet mycket väl vara femininum? (Exvis tyska ordet för flicka är neutrum.)

Tillägg: Med andra ord, associerar ordklassen maskulinum i fallet hrímnir till manliga djur även för den som inte är insatt i grammatik och den lingvistiska termen "maskulinum"? (Förvisso är pronomina "han, hon, det", eller motsvarande.) Vidare, när det gäller fläsk... hur specifikt var det på Snorres språk (forn(väst)nordiska/fornisländska?)? Är det specifikt associerat med griskött, eller hur vitt är begreppet? Kognaten fleisch på tyska betyder kött i största allmänhet, från iaf t ex fågel eller ko eller gris..flinga 11 oktober 2016 kl. 18.40 (CEST)

(Ska man vara petig, så nämndes förresten faktiskt Grimnesmål under stycket referenser.. :))

Jag har tagit mig friheten att hyfsa till artikeln något utifrån ovanstående information (och i smärre stycken då litat på att det som står ovan faktiskt stämmer med källor, ffa om ordens betydelse, och översättningens ordalydelse – som så gott som unika undantag, ffa det senare med referensnot (tror inte att jag gjort så någon gång), ska sägas), och snott något litet ganska nära texten ovan (återigen det om ordens betydelse), jag hoppas det är okej.

Jag har nu följande frågor om artikelns innehåll:

• "Villkoret var att alla ben skulle samlas ihop"... nämner ursprungskällorna något om detta? (Eller någon annan?) Annars stryker vi det.

• Är det klart att enhärjarna äter av Särimner? Citatet från Grímnismal är för mig otydlig på det viset, som jag läser det så ser jag inte att versen talar om vad de äter av, om det är Särimner eller något annat. Bara att få vet..

flinga 11 oktober 2016 kl. 21.23 (CEST)

Det där med alla ben var väl när Tor var besök hos Tjalve och Röskvas föräldrar och slaktade sina bockar?

andejons (diskussion) 11 oktober 2016 kl. 21.57 (CEST)

Flinga: Du har rätt i att språkliga genus inte behöver uppfattas bokstavligt -- men någon liten påverkan har det kanske ändå? Skulle Pär Lagerkvist ha kunnat skriva Nu löser solen sitt blonda hår om solen varit ett språkligt maskulinum med slokmustasch? Nu vet vi att Snorre i sin Edda ofta använde tulor som källor, så han har säkert känt till Galtar heiti, som jag länkade till ovan, eller någon liknande tula.

Betr. ordet "flesk". Ja, det har antagligen betytt svinkött också på Snorres tid. Här är artikeln "flesk" från Cleasby/Vigfussons Isländsk-engelska ordbok: [Tillägg: Notera att fleska bezt i Grímnismál 18 här används som exempel.]

FLESK (fleski, Rm. l.c.), n. [A. S. flæsc; Engl. flesh; Germ. fleisch; not in Ulf.; in Icel. and all northern languages kjöt (Swed. kött, Dan. kjöd) is the common word, and flesk is only used of pork or bacon; Dan. flæsk; Swed. fläsk] :-- pork, esp. ham and bacon, often used in pl.; fán fleski, Rm. 29; fleska bezt, Gm. 18; forn fleski, Snót 226; brauð ok lítið fleski, Bs. i. 819; galtar flesk, Edda 23; hveiti ok flesk, Fms. vi. 263: a dish of kale and bacon was a dainty, hence the saving, drepa fleski í kál, to dip bacon into kale, Fas. iii. 381; e-m fellr flesk í kál, the bacon drops into one's kale, cp. the Engl. 'roasted larks flying into one's mouth;' honum þótti, ef þetta prófaðisk satt, náliga flesk fallit í kál sitt, Bs. i. 717; feitt flesk féll þér í kál (Ed. ketil wrongly), ef þú kannt at súpa, Fms. xi. 348. COMPD: fleski-sneið, n. a cut or slice of bacon, Finnb. 212, v.l., Fms. iii. 112.

® "Villkoret var att alla ben skulle samlas ihop"... nämner ursprungskällorna något om detta? (Eller någon annan?)

Som jag skrev ovan: Det finns inte ens någon källa som säger att Särimner hade ben. Tanken att man skulle samla ihop benen i skinnet så att djuret skulle kunna återuppstå nästa dag bygger på bockslakten i Gylfaginning 44. Här i öfversättning af Nils Fredrik Sander:

"Det är upprinnelsen till denna berättelse, att Åk-Tor for med sina bockar och sin vagn, och med honom den ase, som är kallad Loke. De kommo fram emot aftonen till en bonde och fingo nattläger hos honom. Om kvällen tog Tor sina bockar och slaktade dem, hvarefter de, sedan skinnen blifvit dem aftagna, lades i en kittel; men när kokningen var gjord, satte sig Tor till kvällsvard med sina följeslagare. Till måltiden med sig bjöd han bonden, hans hustru och deras barn. Bondens son hette Tjalfe och dottern Röskva. Tor lade bockskinnen utmed elden och sade, att bonden och hans husfolk skulle kasta benen på skinnen. Tjalfe, bondens son, höll på med ena bockens lårlägg och spräckte den med sin knif för att komma åt märgen. Tor dvaldes där öfver natten. I ottan före dagningen steg han upp och klädde sig, tog hammaren Mjölner, lyfte den i vädret och signade bockskinnen: då stodo bockarna upp, men den ene var halt på ena bakbenet. Tor märkte det och sade, att bonden eller hans husfolk måtte hafva farit ovarsamt med benen, eftersom ena lårläggen var bruten."

Hela Gylfaginning kan läsas här i en översättning från 1818 -- hittade ingen modärnare på nätet. Alltså Särimner, kap. 38 och bockslakten kap. 44. --Srv.rosen (diskussion) 12 oktober 2016 kl. 00.07 (CEST)

Tillägg: Artikeln ser bättre ut nu. Det jag reagerade mot var att den ursprungliga artikeln inte talade om vad som faktiskt står i källorna och vad som är tolkningar och spekulationer. Den schamanistiska idén att ett dödat djur kan återuppstå om man är varsam med benen och samlar ihop dem i huden är både gammal och spridd, och kan gott nämnas, bara man gör klart att källtexterna rörande Särimner inte nämner någonting om en sådan procedur. Även professor Petersens teori att And-, Sä- och Eldrimner skulle representera tre av de fyra elementen skulle kunna nämnas -- eller har den idén passerat sitt bäst före-datum? Att det skulle ha varit Snorres personliga tolkning att Särimner är en galt tvivlar jag på. Galtar heiti är ett klart indicium för motsatsen. Men frågan är förstås hur gammal just den tulan är. Det vet jag inte. --Srv.rosen (diskussion) 12 oktober 2016 kl. 11.55 (CEST)

Flesk eller Fläsk ska alltså betyda något helt annat än Fläsk i just detta fall, och Galt ska inte betyda Galt, utan något helt annat. Vidare hänger Simeks hela teori på att "Rim" plötsligt ska betyda sot, trots att Hrimfaxe är en häst med rimfrost i mannen, och Hrmintursar är Rimtursar, vanligen kallade "frostjättar". Alla dessa förvridna härledningar staplade ovanpå varann är helt absurda. har ni aldrig hört talas om Occams Rakkniv, eller Occam's Razor ? Finns det för övrigt en - säger en enda - källa förutom Simek, som säger att Särimner inte är en galt, utan något helt annat ?? Anser att det får räcka med esoteriska teorier nu. Artikeln borde verkligen redigeras så att det klart framgår, att Rudolf Simek, katolik från österrike är den ende forskare i världen, som anser att Särimner skulle vara något annat än en galt, ett svinkreatur, ett vildsvin... (diskussion) LellePrinter21, 21 Februari 2017 kl. 19.09 (CEST)

"Rim" kan även betyda sot, ärg och rost . Eftersom namnet uppenbart bör tolkas tillsammans med "Andrimner" och "Eldrimner" och hör hemma i ett kök är "sot" betydligt mer närliggande än något annat. Denna tolkning är också belagd med två källor, medans det hittills inte framförts en enda källa på att det skall tolkas som "frost".

Vad gäller fläsk så är det inte konstigt att man inte nödvändigtvis vill tolka versen som Särimner nämns i alltför bokstavligt, eftersom den snarast har formen av en gåta. Artikeln påstår dock inte annat än att Särimner skulle vara en galt.

Och vad Simeks religion har med den här saken att göra begriper jag heller inte. Protestanter, eller för den delen buddhister eller sikher, har knappast några speciella insikter i nordisk mytologi.

andejons (diskussion) 21 februari 2017 kl. 22.15 (CET)

Från Bybrunnen feb 2017

Sidospår från Wikipedia:Bybrunnen#Nutida respektive historisk fornnordisk religion som ej hör hemma på BB. --MagnusA 22 februari 2017 kl. 18.49 (CET)

Liten kommentar till flinga: Särimner ÄR en galt, en gris, ett svin. detta står i Eddan. TRE gånger. End of discussion. Den ende "forskare" som tyckt annorlunda, är katoliken Rudolf Simek i Österrike, som helt utan ett enda bevis tycker att ordet bara måste betyda "sotigt sjödjur" och denna uppfattning har nu blivit Wikipedias. Om detta inte är sant, och det finns fler källor, så visa mig dem ! För övrigt är det otroligt, att en känd Eddaforskare som Simek kan hävda att "rim" på Norröna skulle betyda sot, när alla vet att Rim som i rimfaxe är en häst med vit rimfrost i manen, rimtursar är frostjättar och ordet rim- som i rimfrost annats ALLTID betyder något vitt och inte svart - här vänder människor helt okritiskt upp och ned på källkritiken utan rim och reson (ursäkta vitsen). Om Wikpedias sidor ska vara opartiska, så kan man med all respekt för saken enligt mig vackert lägga in ett påpekande om att det INTE finns någon annan alternativ tolkning av begreppet än just Simeks. Eller - om andra källor finns - citera dem... LellePrinter21

användare:LellePrinter21: artikeln om Särimner är inte helt klar (jag tappade bort ett utkast), och en av de saker som saknas är någon mening som så att säga åter avkomplicerar det problematiserade och tydligt säger något korrekt om identifikationen som gris. Så långt håller jag med dig.

Den forntida mytologin var en levande mytologisk tradition, och det kan inte antas att Snorres uppfattning om mytologin stämde överens med övriga och tidigare föreställningar. Snorre säger galt en gång uttryckligen, som jag kan se, och en gång fläsk.

Namntolkningen tror jag inte Simek är ensam om, däremot är det kanske så att de som ifrågasatt arttillhörigheten i sig inte är så många. Srv.rosen är betydligt mer kunnig än jag, och har skrivit god information på diskussionssidan: diskussion:Särimner. Du är välkommen dit för att läsa resonemangen och komma med förslag. flinga 20 februari 2017 kl. 00.50 (CET)

Tackar för detta användbara tips - skall göra så och ställa ett konkret förslag till redigering - men nog är det förunderligt med allt detta "fornsederi" ? Galt ska plötsligt inte betyda galt, det ska betyda något helt annat enligt dessa människor. Om "Rim" i Rimfrost ska betyda sot, trots att Rimfaxe, Rimtursar, Rimfrost och alla andra kända exempel har direkt motsatt mening, och fläsk ska enligt de här personerna inte betyda fläsk, utan något helt annat än just fläsk - men i-n-g-a andra skriftliga källor finns till all denna galenskap och gallimatthias, utom just Simek... är inte det ganska konstigt, ja rent av remarkabelt - om jag får ta till "starka ord" ? Ser ni inte vad som pågår, kära Wikipedia-redaktion ?? - LellePrinter21 21 februari 2017 kl 18:50 (CET)

Den här diskussionen skulle väl egentligen föras på Särimners diskussionssida, men jag svarar här.

Att "katoliken" Rudolf Simek i sin Dictionary of Northern Mythology översätter: "Sæhrímnir" (ON 'sooty sea-animal' ?, perhaps from seyðir 'cooking ditch')" beror på att det är den vanligaste översättningen. (Han har nog inte bedrivit egen forskning rörande just detta uppslagsord.) Som källor åberopar han Jan de Vries, Altgermanische Religionsgeschichte, 1970, och Anne Holtsmark, "Sæhrímnir" i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, bd 17, 1972. (Enligt en:Wp har Oxfordprofessorn Andy Orchard samma tolkning "sooty sea-beast"). Idén att Sæ- skulle komma från seyðir (kokgrop) har Simek fått från Holtsmark. Hon trodde nämligen att Särimner kan ha varit ett offerdjur, som fått sin färg från kokgropen, vilket fick henne att associera till berättelsen om Tors bockslakt i Gylfaginning 44.

Här är några översättningar från nätet.

• Så här skriver Guðbrandur Vigfússon i Corpus Poeticum Boreale, 1883: "APPENDIX, 1. Breath-sooty cooks Sea-sooty [the hog] in Fire-sooty [the kettle], the best of bacon, but few know what the Host of the Chosen live on."
• Olive Bray, 1908, översätter Särimner Sooty-black.
• Henry Adams Bellows, 1923, skriver The Blackened.
• W. H. Auden & P. B. Taylor översätter 1967 de första raderna av Grímnismál 18 så här: Sooty-Face in Sooty-with-Fire, Boils Soot-of-the-Sea.
• I The Poetic Edda, Vol. III: Mythological Poems “The Lay of Grimnir”, 2011, har Ursula Dronke följande förbryllande översättning:

Sootfree makes boil

in Sooty from the Sea,

finest of bacon,

but few men know

what the elect fighters are fed on.

Ovanstående är kopierat från Eysteinn Björnssons kommentar till Grímnismál 18 på följande länk. Scrolla ner en bit så kommer förklaringen till Ursula Dronkes översättning.

Substantivet hrím kan alltså översättas på två sätt: 1) "rimfrost" 2) "sot". Notera att det i båda fallen rör sig om en beläggning, antingen från köldens eller från eldens värld. I det ena fallet är beläggningen vit, i det andra fallet svart.

De flesta har valt översättningen hrím 2: "sot". (Är det för att Eldhrímnir, "eldfrostig" blir lite svårsmält?) Men Niels Matthias Petersen valde hrím 1: "hrím er, ligesom endnu, den første fineste overgang fra flydende til fast form; hrímnir er den, som bevirker denne overgang; spisen [=maten] blev til ved önd, ånde, luft: eldr, ild og sær, sø, vand; der udtrykkes altså den fineste dannelse af de fineste elementer, ikke engang noget jordholdigt var optaget deri; grundstoffet er vandet (ligesom ved Ambrosia) der koges ved ilden, som næres af luften." Nordisk mythologi av N. M. Petersen, 2udg., 1863, side 232.

Professor Petersens förklaring fick internationell spridning tack vare Viktor Rydberg som tog med den i sina Undersökningar i germanisk mythologi, och även svenska skolelever fick sig Petersens tolkning till livs i Daniel Anton Sundéns Öfversigt af Nordiska Mytologien: "Sæhrimnir, Andhrimnir, Eldhrimnir af hrimnir, den som åstadkommer hrim, rimfrost, den finaste öfvergången från flytande till fast form, samt sær, sjö, vatten, önd, ande, luft, eldr, eld." (§ 20,sid 61) Sundén anger själv Petersen som källa (och det gör f.ö. Rydberg också). Petersen såg dock inte Särimner som en galt eftersom han tolkade fleska bezt som heiti för den himmelska födan, som helt saknade beståndsdelar från elementet jord.

Den vanligaste tolkningen av Särimner utgår dock från hrím 2: "sot". Åke Ohlmarks ger i Eddans gudasånger, Schildts, 1948, översättningen "det sotfärgade sjödjuret" (sid 260). Jag nämner det därför att samme Ohlmarks i Fornnordiskt lexikon, 1983, sid 339, skriver följande: "Särimner ("den havsrandige", syftar på det randiga fläsket) Valhalls jättegalt, som slaktas och äts var kväll och som var morgon åter är levande."

Varifrån Ohlmarks har fått denna översättning vet jag inte, men jag förmodar att LellePrinter har fått den från Ohlmarks.

Nu tillhör inte Fornnordiskt lexikon Ohlmarks bästa verk. De arkeologiska delarna var föråldrade redan när boken skrevs; boken är dessutom full av slarvfel, minnesfel och rena hugskott. "Den havsrandige" räknar jag till hugskotten – i varje fall så länge ingen har förklarat hur hrímnir kan bli "randig". Men visst kan Ohlmarks sena förklaring nämnas på WP – dock måste i så fall källa angivas, och man bör inte, som LellePrinter en gång gjorde, stryka alla andra förklaringar som faktiskt är bättre dokumenterade.

Det finns två sakfel i artikeln Särimner. (Det är inte flingas fel.) 1) Det finns ingen anledning att nämna Rudolf Simek i brödtexten. Han föddes 1954 och kan inte lastas för att Guðbrandur Vigfússon 1883 översatte Särimner Sea-sooty, eller ens för Ohlmarks översättning Det sotfärgade sjödjuret, 1948, för att bara ta dessa exempel. 2) Det är poänglöst att påstå att det inte finns några originalkällor som beskriver Särimner som ett sjödjur, när det överhuvudtaget inte finns några källor som ens beskriver Särimner. Grímnismál ger ingen beskrivning. Snorre säger att det är en galt, men beskriver inte djuret. Galtar heiti kan ge stöd åt Snorres påstående, men innehåller ingen beskrivning och inte heller finns det någon beskrivning i Forspjallsljóð eða Hrafnagaldr Óðins – om nu denna sena dikt ens kan medtagas som källa – men Särimner är dock nämnd i strof 19. Här i A.A. Afzelii översättning:

På Odins bud

sig bänksatte

Guda samlingen,

af Särimner åto:

Skogul höfviskt

ur Hnikars (Odins) kar

skänkte mjöd

i Minneshorrnen.

Nu orkar jag inte diskutera detta mer. Srv.rosen (diskussion) 21 februari 2017 kl. 19.34 (CET)

Tack för ett synnerligen uttömande svar, Srv.Rosen. Då h-a-r vi ju plötsligt fler källor här än Simek, och då börjar vi kommma någonnstans. Hermeneutiskt sett är detta rätt - för vi tycks vara eniga om att artikeln kan arbetas om och att Simek inte behöveer nämnas i brödtexten. "Rim" skulle alltså betyda sotig ibland, rimfrost vid andra tillfällen - men även om du nu "inte orkar" undrar jag - på vilken grund kan man då avgöra, att endast och endast betyddelsen "sot" kan vara den enda möjliga ? Redan Rydberg anssåg att det var precis tvärtom, och dessutom hänger Simek et al.s hypotes på den förutsättningen, att de också måste förklara bort alla referenser till "Galtar heiti" eller "Flesk" - vilket ÄR beskrivning nog för att beskriva Särimners innersta väsen. Har ni aldrig hört talas om Occams Rakkniv ? Om man hela tiden behöver allt fler och fler hjälphypoteser tilll att bevisa en tes, i detta fall den närmast katolska eller skall vi våga säga muslimska motviljan emot galtar, svinkreatur eller fläsk, så kanske det beror på att den ursprungliga hypotesen är felaktig ? På precis samma grunder skulle någon då ställa sig upp och hävda gallimathias som att "nehej, Gullinnborsti eller Hildisvin kan heller inte vara galtar, för se Snorre beskriver inte de djuren närmare" . Allt det här är bara trams, och det finns fortfarande inga bevis, indicier eller trovärdiga källor som beskriver Särimner som något annat än en galt. Och vad är det som är så farligt med det, förresten, att det mer och mer krampaktigt m-å-s-t-e omtolkas till något annat, och att den traditionella uppfattningen måste försvinna från Wikipedia, dränkt i "fornsederi" ?? - LellePrinter21 22 febrari 2017 kl.18.36 (CET)