Exonym

För antyonymen, se Endonym.

Exonymer (av klassisk grekiska: ἔξω, éxō, ”yttre”), eller utländska namn, är namn på orter, folkslag och historiska personer på ett för dessa främmande språk. Exempel är lapp (jämfört med same, av sydsamiska: saemie) eller finsk (jämfört med finskans suomi), likaså finskans ruotsi (jämfört med svensk), samt att Karl XII kallas Charles XII på engelska. I vidare bemärkelse kallas även språkliga biformer av samma etymologiska namn för exonym, såsom svenskans Tyskland (med samma ursprung som tyskans Deutschland) eller Vitryssland (som är en direkt översättning av belarusiska: Bjelarus).

Meningen med exonymer är i hög grad att underlätta uttal som kan vara svårt att hantera i originalspråken.^[1]

Bruk

Termen, som används inom ortnamnsforskningen, introducerades av den franske geografen Marcel Aurousseau på 1950-talet (Rostvik 1987). Exonymers motsats är endonymer, termen för lokala, officiella ortnamn. Exempel på svenska exonymer är "Kanarieöarna" för spanskans Islas Canarias och "Köpenhamn" för danskans København. Utländska exonymer för platser i Sverige är exempelvis finskans Tukholma, latinets "Dalecarlia", engelskans "Gothenburg", latinets och engelskans "Scania" och isländskans "Vænir" för Stockholm, Dalarna, Göteborg, Skåne respektive Vänern.

Det finns mellanting mellan exonymer och endonymer, namn som förut var endonymer, som använts av ett språk som trängts undan från ett område. Sådana kan vara politiskt känsliga och antyda krav på territorier. Exempelvis finns en stor mängd tyska namn på orter i Polen och Tjeckien.

Man kan dela in exonymerna i tre olika grupper språkmässigt: Översättningar, lån och anpassningar (Mattisson 1993). Till exempel är "Kapstaden" en översättning av Kaapstad eller Cape Town, "Florens" är ett lån från tyskan för den italienska staden Firenze och "Själland" är en svensk anpassning av den danska stavningen Sjælland. Anpassningar förekommer för stora mängder ortnamn när originalspråket har bokstäver som inte finns på tangentbordet för språket som ska nämna ortnamnet, exempelvis "Wroclaw" för polska Wrocław. För språk med andra alfabet används translittereringar, såsom "Plovdiv" för bulgariska Пловдив. Dessutom finns ett antal exonymer som saknar eller har oklar förbindelse med endonymen, exempelvis ungerskans "Bécs" för tyskans Wien.

FN:s expertgrupp på geografiska namn (UNGEGN) har definierat exonymer som: "Ett geografiskt namn använt i ett visst språk för ett geografiskt objekt beläget utanför det område där språket i fråga har officiell status och avvikande till sin form från det namn som används i det officiella språket eller de officiella språken i det område där det geografiska objektet är beläget." (Rostvik 1987:281.)

Begreppet exonym används även inom etnologin, där det betecknar namn på folkgrupper som har givits av utomstående, till exempel "lappar". Motsatsen, till exempel "samer", kallas då autonym.

Exonymer förekommer likaså beträffande historiska personnamn, exempelvis svenskans Ludvig för franskans Louis eller finskans Kaarle Kustaa för svenskans Karl Gustav.