Fayoum

Fayoum (arabiska: الفيوم, al-Fayyum) är en stad och oas i en sänka (eller flodbäck) väster om Nilen och 13 mil sydväst om Kairo, Egyptens huvudstad. Området täcker uppskattningsvis mellan 1 270 km² och 1 700 km². Staden har lite mer än 400 000 invånare. Oasen är ansluten till Nilen via kanalen Bahr Jusef som sträcker sig förbi pyramiden El-Lahun och de arkeologiska platserna Gurob och Hawara. I Fayoum förgrenas kanalen och bevattnar jordbruket för att sedan rinna ut i saltvattensjön Birket Qarun. Över 1 000 km² av oasens land är uppodlade, främst med sädesslag och bomull men också lin, hampa, ris, sockerrör, dadlar, fikon, druvor, granatäpplen och oliver. Rosor odlas också i relativt stor skala och större delen av Egyptens rosenolja frambringas här. Fayoum är centralort i regionen med samma namn och är historiskt känd som Crocodilopolis. Fayoum-porträtten och Fayoum-alfabetet representerar områdets rika kulturarv. Här hittades också det förhistoriska däggdjuret Moeritherium.

För distriktet (markas), se Markaz al Fayyūm.

Fayoum (الفيوم)
al-Fayyum, Fayyum
Ort, oas
Fayyumoasen, 13 mil sydväst om Kairo.
Etymologi: Koptiskans efiom/peiom för havet, sjön.
Land	Egypten
Guvernement	al-Fayyum
Läge	Västra öknen
- koordinater	29°18′30″N 30°50′34″Ö
Folkmängd	416 691 (1 juli 2016)[1]
Tidszon	EST (UTC+2)
Geonames	361320
Fayoums läge på karta över Egypten. Fayoums läge på karta över Egypten.

Historia

För omkring fem miljoner år sedan, mot slutet av salthaltskrisen i sena miocen, när Medelhavet var en torr grop, flöt Nilen förbi Fayoum-sänkan (också torr) i en kanjon som var minst 2 400 meter djup, där Kairo är idag. När Medelhavet åter flödade vid miocens slut blev "Nilen i kanjonen" en förlängning av havet som nådde långt in i landet, bortom Assuan. Med tiden fylldes den gradvis med slam och blev Nildalen. När flodbädden höjdes tillräckligt kunde Nilen flöda in i Fayoumsänkan och skapa en sjö som har kallats Moerissjön. Den omnämns första gången omkring 3000 f.Kr., då farao Menes (Narmer) härskade. Merparten av tiden var sjön bara fylld när floden var hög. Den kantades av bosättningar under den yngre stenåldern (neolitikum). Staden Crocodilopolis växte fram på södra sidan där den högre marken skapat en ås.

Vattenleden från Nilen till den naturliga sjön gjordes bredare och djupare 2300 f.Kr. för att skapa en kanal som nu är känd som Bahr Jusef. Syftet var trefaldigt: att kontrollera Nilens översvämningar; reglera flodens vattennivåer under torra säsonger, samt försörja det omgivande området med bevattning. Det finns bevis för att faraoner i forntida Egyptens 12:e dynasti (1991–1783 f.Kr.) använde den naturliga sjön i Fayoum som en reservoar för att spara överskottsvatten till de torra perioderna. Det enorma arbetet i att omvandla sjön till en stor reservoar gav intryck av att sjön i sig var en stor utgrävning, vilket rapporteras av tidiga geografer och resenärer.^[2] Sjön övergavs så småningom eftersom Nilens närmaste förgrening minskade i storlek från 230 f.Kr..

De tidigaste bevisen för jordbruk i Egypten har hittats i Fayoum, som senare blev en av det romerska rikets "kornbodar". Under det Mellersta rikets 12:e dynasti var Fayoum ett center för kungliga pyramid- och gravkonstruktioner, och igen i den Ptolemaiska dynastin. I slutet av första århundradet e.Kr. krympte åkermarken och bosättningarna längs vattenkanten övergavs. Dessa områden är några av de bäst bevarade från det sena romerska riket (särskilt Karanis) och från Bysantinska riket och den tidiga arabiska tiden.

Etymologi

Fayoum var Övre Egyptens 21:a län.

Externa länkar

Bilder & media

• Detaljerad karta.
• Fayum Neolithic Kartor och bilder av fynden i Faijum.
• Bigawi, Egyptian Fayoumi (kyckling).