Bedoire inledde sin bana som arkitekturhistoriker i början av 1970-talet då han dokumenterade rivningarna i Norrmalmsregleringens spår och hade en återkommande artikelserie "Dagens Rivning" i Dagens Nyheter 1971–1973.
Tillsammans med Henrik O Andersson gav han 1973 ut boken Stockholms byggnader, huvudstadens första arkitekturguide, som fram till 2012 utkom i omkring 60 000 exemplar. Hans specialområde var från början arkitektur från årtiondena kring sekelskiftet 1900 med doktorsavhandling om arkitekten Gustaf Wickman.[12]
I början av 1970-talet hörde Bedoire till pionjärerna inom den moderna industriminnesvården med inriktning på 1800-talets och 1900-talets industriminnen och deltog i de första internationella industriminneskonferenserna och organiserade tillsammans med Marie Nisser den tredje (efter Ironbridge och Bochum) konferensen i Sverige 1978. Som lärare och forskare har han breddat sin inriktning med arbeten från medeltiden till idag och med särskild tyngd på de samhällshistoriska sammanhangen.
Släkten Bedoire. Personhistorisk tidskrift 1963.
Mösspolitikern och manufakturisten Abraham Hedman och hans släkt. Personhistorisk tidskrift 1967.
Aspelin - en östermalmsfamilj kring sekelskiftet. Personhistorisk tidskrift 1968-69.
Arkitekten Gustaf Wickman (1969). Kandidatuppsats. Stockholms universitet
Brunkebergstorg (1970). Stockholms stadsmuseum
Regeringsgatan 30 och bebyggelsen i kvarteret Spektern (1971). S:t Eriks årsbok.
Bedoire, Fredric(1974).En arkitekt och hans verksamhetsfält kring sekelskiftet: Gustaf Wickmans arbeten 1884–1916 = An architect and his field of practice at the turn of the century: the works of Gustaf Wickman 1884–1916. Stockholm: [Fritzes hovbokh. distr.]. Libris87367. ISBN 91-7052-159-X