Jättesländor

Jättesländor (Meganisoptera) är en utdöd ordning av stora insekter som utvecklades under den senare delen av karbon fram till slutet av perm. Ordningen kallades tidigare Protodonata, "proto-Odonatan", för sin likhet och förmodade uppträdande och tidigaste släktskap med Odonata.^[1] De flesta kända fossilen består endast av avtryck från vingar, men några fossil med bevarade avtryck av kroppsdelar och några få fossil av nymfer har också hittats. Fossilen visar att jättesländor på många sätt liknade stora trollsländor och de antas ha haft ett levnadssätt som liknade det trollsländorna har med vattenlevande nymfer. De fullbildade insekterna antas ha varit rovlevande.

Jättesländor
Fossil av jätteslända
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Insekter Insecta
Underklass	Bevingade insekter Pterygota
Ordning	Jättesländor Meganisoptera
Vetenskapligt namn
§ Protodonata
Auktor	Brongniart, 1893
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Förekomst

På grund av sin storlek antas det att de största jättesländorna var de dominerande flygande rovdjuren i de träsk, där de förekom.

Fastän flertalet bara var obetydligt större än moderna trollsländor, hör Jättesländorna till de största kända insekterna som någonsin levt på jorden. Ordningen omfattar fossil av jättesländan Meganeuropsis permiana som visar att denna slända kunde ha ett vingspann på upp till 71 centimeter.^[2] En annan jätteslända som kunde ha ett vingspann på omkring 70 centimeter var Meganeura monyi. Denna jätteslända var den första att beskrivas vetenskapligt, av Charles Brongniart.

Klimatiska och andra levnadsförutsättningar

Amerikanska forskare har detaljstuderat sambandet mellan jättesländornas storlek och de förhistoriska syrehalterna i atmosfären. Man fann belägg för att de utvecklades under en tid då syrehalten i atmosfären var ovanligt hög och ökande under Karbon och Perm med början för 350 miljoner år sedan.^[3][4] I slutet av jura- och början av kritaperioden, för omkring 150 miljoner år sedan, steg dock syrehalterna plötsligt samtidigt som jättesländorna blev allt mindre. Det sammanfaller klart i tiden med fåglarnas evolution. Dinosaurier började utvecklas till fåglar vid denna tid. Den tidigaste kända fågeln, Archaeopteryx, föddes under yngre jura, men var inte särskilt skicklig flygare. Jättesländorna dog ut på grund av konkurrensen, när dinosaurierna hade utvecklats till fåglar med tillräckligt god flygförmåga. Sländorna försvagades och det tidigare starka sambandet mellan atmosfärens syrehalt och jättarnas storlek bröts. Det blev den främsta orsaken till att jättesländorna successivt började krympa till ett allt mindre format.^[5][6]

Enligt forskarna är det troligt att även utvecklingen av fladdermöss och massutrotningen på jorden i skiftet mellan yngre krita och paleocen för ungefär 65 miljoner år sedan, bidragit till att slutligt avgöra jättesländornas öde.

Taxonomi

Kladogram

Det fylogenetiska trädet av ordningar och underordningar hos Meganisoptera enligt Bechly (2002):^[7]

Odonatoptera

utdöd Geroptera (endast utdöda Eugeropteridae) Holodonata utdöd Eomeganisoptera (endast utdöda "Erasipteridae") utdöd Meganisoptera utdöd Campylopterodea (endast utdöda Campylopteridae) utdöd Protanisoptera utdöd Triadotypomorpha (endast utdöda Triadotypidae) utdöd Triadophlebiomorpha utdöd Protozygoptera utdöd Archizygoptera utdöd Tarsophlebioptera (endast utdöda Tarsophlebiidae) Odonata Zygoptera utdöd Sieblosiidae Epiprocta (= Epiproctophora) utdöd Isophlebioptera Anisozygoptera (= Epiophlebioptera, begränsad till recenta Epiophlebiidae) utdöd Heterophlebioptera utdöd Stenophlebioptera Anisoptera

Bildgalleri

• 
  Modell av jätteslända.
• 
  Fossil.