Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg

Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg, ofta kallat Hannover, var ett kurfurstendöme till största delen beläget i det som idag är det tyska förbundslandet Niedersachsen.

Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg
Kurfürstentum Braunschweig-Lüneburg (Tyska)
1692–1806
Flagga Vapen
Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburgs läge i Nordtyskland. Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburgs läge i Nordtyskland.
Huvudstad	Hannover
Språk	Lågsaxiska (officiellt), Engelska (de facto)
Religion	Lutherdom
Statsskick	Furstendöme
Sista kurfurste	Georg III av Storbritannien
Bildades	1692
– bildades genom	skifte till ett kurfurstendöme
– bildades ur	Furstendömet Calenberg
Upphörde	1814
– upphörde genom	skifte till ett kungarike
– uppgick i	Kungariket Hannover
Föregående Furstendömet Lüneburg Furstendömet Calenberg Furstbiskopsdömet Osnabrück Efterföljande Kungariket Hannover
Idag del av	Förbundslandet Niedersachsen

Det skapades 1692 när hertigdömet Braunschweig-Lüneburg upphöjdes till ett kurfurstendöme. Huvudstad var staden Hannover och Kurfurstendömet kallades ofta Hannover efter huvudstaden. Efter Napoleonkrigen upphöjde Wienkongressen landet till Kungariket Hannover.

Bakgrund

Ernst August av Hannover erhöll 1692 kurfurstevärdighet som furste av Braunschweig-Lüneburg ^[1] men titeln blev inte officiell innan den godkändes av riksdagen 1708. När sonen Georg Ludvig blivit kung av Storbritannien 1714 ingick Braunschweig-Lüneburg i en personalunion, något som ledde till återkommande konflikter med angränsande länder.

År 1719 förvärvade man Bremen-Verden från Sverige,^[2] vilket var en följd av att man hade anslutit sig till koalitionen mot Karl XII:s Sverige i stora nordiska kriget.

Personalunionen med Storbritannien ledde bland annat till konflikter med Frankrike, som endast kunde komma åt Storbritannien genom Hannover. Under Napoleonkrigen besattes landet 1801 av preussarna, 1803 av fransmännen och 1806 åter av preussarna. År 1807 uppgick det delvis, 1810 helt i kungariket Westfalen.

Wienkongressen erkände 1814 kurfurstendömet som kungariket Hannover och erkände den tidigare kurfursten (tillika kungen av Storbritannien) som dess kung, samtidigt som det utökades med Ostfriesland, Hildesheim och några smärre stift.^[3]

Kurfurstar

1. Ernst August (1692–1698)
2. Georg I (1698–1727)
3. Georg II (1727–1760)
4. Georg III (1760–1814)