Kurfurstendömet Hessen

Kurfurstendömet Hessen även kallat Kurhessen, var ett kurfurstendöme i Tyska förbundet, 1803–1807 samt 1813–1866. Efter tyska enhetskriget 1866 annekterades det av Preussen och uppgick i provinsen Hessen-Nassau. Större delen av Kurhessen ingår idag i förbundslandet Hessen.

Kurfurstendömet Hessen
Kurfürstentum Hessen (Tyska)
1803–1866
Flagga Vapen
Gult markerar Kurhessens territorier på stora kartan samt dess exklaver i Schaumburg och Schmalkalden på de två mindre kartorna ovan. Gult markerar Kurhessens territorier på stora kartan samt dess exklaver i Schaumburg och Schmalkalden på de två mindre kartorna ovan.
Huvudstad	Kassel
Språk	Tyska
Bildades	1803
– bildades genom	Napoleonkrigen
– bildades ur	Lantgrevskapet Hessen-Kassel
Upphörde	1866
– upphörde genom	Tyska enhetskriget
– uppgick i	Kungariket Preussen (provinsen Hessen-Nassau)
Areal	9 370 km²
Folkmängd  – befolkningstäthet	754 100[1] (1865) 81 inv/km²
Föregående Hessen-Kassel Efterföljande Hessen-Nassau
Idag del av	Hessen

Geografi

Kurfurstendömet Hessen bestod av stamlandet (egentliga Hessen), furstendömet Hersfeld, storhertigdömet Fulda, furstendömet Hanau, grevskapet Schaumburg, herrskapet Schmalkalden och några smärre områden.

Historia

Hessen-Kassel fick kurvärdighet 1803 och kallades därefter Kurfurstendömet Hessen eller kort Kurhessen. Även om Tysk-romerska riket upplöstes tre år senare, fortsatte kurfurstarna av Hessen att använda sin kurfurstetitel ända till 1866. Under Napoleonkrigen erövrades Hessen-Kassel av fransmännen och 1807–1813 tillhörde området Kungariket Westfalen, men återfick sedan självständighet under samme furste som tidigare.^[2]

Som ytterligt reaktionär gjorde sig Vilhelm I mycket impopulär. Hans son Wilhelm II av Hessen-Kassel måste 1831 underteckna en förhållandevis demokratisk konstitution. Denne förlade sitt residens i Hanau och utnämnde sonen Vilhelm II av Hessen-Kassel till medregent. Tillsammans med ministern Ludwig Hassenpflug förde de en energisk kamp mot lantdagen. Sonen Fredrik Vilhelm I av Hessen-Kassel tvingades till stora eftergifter 1848 men fick övertaget under reaktionen 1850.^[2]

Lantdagen upplöstes, en av kurfursten tillkallad bayersk-österrikisk armékår besatte landet, och 1852 infördes en ny, författning med en mer kringskuren demokrati. Preussarna, som samarbetade med den liberala oppositionen, blandade sig upprepade gånger i landets angelägenheter och tvingade 1862 fursten att åter införa författningen av 1831.^[2]

Kurhessen ställde upp på Österrikes sida i det tyska inbördeskriget 1866, varefter det annekterades av Kungariket Preussen och inordnades i provinsen Hessen-Nassau. Den siste kurfursten hade ingen direkt legitim arvinge, utan huvudmannaskapet för den mediatiserade ätten övergick till hans syssling Fredrik Wilhelm, som använde sig av titeln lantgreve av Hessen-Kassel, även om ätten inte längre hade någon suverän furstevärdighet.

Kurfurstar (1803–1866)

Nr	Porträtt	Namn	Regeringstid		Gemål	Anmärkning	Not
			Från	Till
1		Vilhelm I (1743–1821)	1803	1821	Vilhelmine Karoline av Danmark	Lantgreve av Hessen-Kassel 1785–1803 Var i exil 1807–1813
2		Vilhelm II (1777–1847)	1821	1847	1) Augusta av Preussen (död 1841) 2) Emilie Ortlöpp (morganatiskt, död 1843) 3) Caroline von Berlepsch (morganatiskt)
3		Fredrik Vilhelm I (1802–1875)	1847	1866	Gertrud Falkenstein (morganatiskt)	Avsatt när Kungariket Preussen annekterade kurfustendömet