Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv
Maria Teresia av Österrike (1638–1683)
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Remove ads
Maria Teresia av Österrike, infanta av Spanien, infanta av Portugal, ärkehertiginna av Österrike, i Frankrike kallad Marie Thérèse d'Autriche, född 10 september 1638, död 20 juli 1683, drottning av Frankrike, gift med kung Ludvig XIV av Frankrike.[1] Som ättling till en österrikisk ärkehertig hade hon rätt att tituleras "av Österrike", något som syftade på hennes tillhörighet i ätten Habsburg snarare än på landet Österrike.
Maria Teresia var Spaniens tronarvinge fram till sin brors födelse 1657. Hennes giftermål arrangerades som en del av ett fredsfördrag mellan Spanien och Frankrike. Genom giftermålet fick hon avsäga sig sina tronanspråk, men eftersom denna avsägelse endast gällde när hon fått ut sin fulla hemgift, något som aldrig skedde, gällde den inte och hennes sonson kunde ärva tronen efter hennes barnlösa brors död år 1700. Maria Teresia beskrivs som passiv och religiös och olyckligt förälskad i sin make och anpassade sig aldrig till livet vid det franska hovet, där hon stod hon i skuggan av sin makes mätresser Louise de La Vallière och Madame de Montespan. Hon tjänstgjorde som Frankrikes ställföreträdande regent i sin makes frånvaro år 1672, men var i övrigt aldrig politiskt aktiv.
Remove ads
Tidigt liv
Sammanfatta
Perspektiv
Maria Teresia var dotter till Filip IV av Spanien och Elisabet av Frankrike. Hennes mor avled då Maria Teresia var sex år och fadern gifte 1649 om sig med hennes jämnåriga nära släkting.
Hon placerades under vård av kungliga guvernanter, främst Luisa Enríquez Manrique de Lara. Hon fick en blygsam undervisning under övervakning av tre franciskaner, som främst fokuserade på att uppfostra henne till en from katolik i motreformationens strängaste tappning.
När hennes bror Baltasar Carlos avled 1645 blev Maria Teresia Spaniens tronarvinge vid sju års ålder. Hon fortsatte att vara tronföljare i tolv år, fram födelsen av hennes halvbror Felipe Próspero (1657–1661), när hon var nitton år gammal.
Giftermål
Maria Teresia var tidigt föremål för äktenskapsplaner, och hennes ställning som tronarvinge gjorde hennes framtida äktenskap särskilt viktigt. Hennes äktenskap skulle potentiellt resultera i att Spanien förenades i en personalunion med hennes blivande makes eventuella tron.
Spanien och Frankrike hade till och från befunnit sig i krig sedan 1635, och det lades tidigt fram förslag om att Maria Teresia skulle gifta sig med sin kusin Ludvig XIV för att åstadkomma fred mellan länderna. Detta förslag lades för första gången fram formellt år 1656, med stöd av Frankrikes änkedrottning (hennes faster), och kardinal Mazarin. Hennes ställning som spansk tronarvinge komplicerade dock saken eftersom ett sådant äktenskap skulle kunna leda till en framtida personalunion mellan Frankrike och Spanien.
Ännu ett äktenskap föreslogs med kejsar Leopold I, ett förslag som stöddes av hennes styvmor (då Leopold var hennes bror), och ansågs mindre kontroversiellt då Österrikes och Spaniens dynastier var grenar av samma dynasti Habsburg och länderna redan tidigare hade varit förenade i personalunion.
År 1657 började situationen förändras eftersom Maria Teresia genom sin brors födelse inte längre var spansk tronarvinge. År 1658 arrangerade kardinal Mazarin, som ville förhindra ett äktenskap mellan Ludvig XIV och Marie Mancini, ett möte mellan den franska kungen och en tänkbar brud, prinsessan av Savojen. Denna incident fick Filip IV att i december 1658 slutligen bestämma sig för att acceptera det franska frieriet. Mazarin avbröt då genast förhandlingarna med Savojen, och de två länderna inledde förhandlingar om en kombinerad fred mellan Frankrike och Spanien symboliserad genom ett äktenskap mellan Ludvig XIV och Maria Teresia.
Den 17 oktober 1659 mottog Maria Teresia formellt frieriet genom det franska sändebudet i Madrid, och 7 november undertecknades den spansk-franska pyreneiska freden. Enligt en klausul i äktenskapskontraktet avstod Maria Teresia från alla anspråk på den spanska tronen för båda sig själv och sina ättlingar. De franska förhandlarna kringgick dock detta genom att stipulera att överenskommelsen trädde i kraft först då Maria Teresias hemgift på 500 000 écus i guld hade betalats, vilket den aldrig blev. Maria Teresias arvsrätt kom därför att spela en viktig roll i det spanska tronföljdskriget, som utbröt 1700 och som ledde till att en gren av den franska kungafamiljen ärvde Spaniens tron.
Bröllop
En första vigsel genom ombud ägde rum den 3 juni 1660 i katedralen i Fuenterrabia med Luis de Haro som brudgummens representant. Den 4 juni möttes de spanska och franska hoven informellt i en paviljong vid den spansk-franska gränsen, och 6 juni officiellt, då fredsfördragen undertecknades.
Den visuella kontrasten mellan de spanska och franska hoven har ofta nämnts, då det spanska hovet vid denna tid fortfarande klädde sig i mörka stela kläder med de ålderdomliga vertugaller och andra modedetaljer som man i resten av Europa hade lagt bort, medan det franska bar moderna, fladdrande plagg i glada ljusa färger. Den 7 juni fick Maria Teresia ta farväl av sin far och överlämnas till det franska hovet i en högtidlig rituell ceremoni, varpå hon fick klä sig i franskt mode och kallas vid den franska versionen av sitt namn, Marie-Thérèse.
Den andra vigseln ägde rum 9 juni 1660 firades i kyrkan i Saint-Jean-de-Luz. Maria Teresia ska enligt vittnesmål ha blivit förälskad i sin make vid första ögonblicket och äktenskapet fullbordades omedelbart, något som ska ha gjort båda parter nöjda. Hon kom genast väl överens med sin svärmor, som också var hennes faster, och bad framgångsrikt om att bröllopsnatten inte skulle ske offentligt, något som annars var sed vid det franska hovet.
Den 26 augusti 1660 gjorde slutligen det nya kungaparet ett högtidligt intåg i Paris. Eftersom drottningar slutade krönas i Frankrike efter 1610, var detta högtidliga intåg Maria Teresias offentliga presentation som drottning.
Remove ads
Drottning
Sammanfatta
Perspektiv
Relation till Ludvig XIV
Äktenskapet mellan Maria Teresia och Ludvig XIV beskrivs initialt som lyckligt. Hon blev förälskad i honom vid deras bröllop och fortsatte av allt att döma att vara olyckligt förälskad i honom i hela sitt liv. Bland hennes goda egenskaper brukar framhållas hennes blygsamhet, dygd och uppriktiga kärlek och vördnad för sin make, som hon var uppenbart uppriktigt förälskad i till sin död. Hon ska ha bett kungen lova henne att hon aldrig ska behöva vara skild från honom, och han blev smickrad över hennes begäran och biföll den. Under hela deras äktenskap tog han alltid med henne på sina resor, även då det innebar att hon behövde bo obekvämt.
Han fortsatte att ha regelbundna samlag med henne och tillbringade varenda natt fram till hennes död åtminstone en kvart i hennes säng, även under perioder då han hade en älskarinna. Det är bekräftat att han hade samlag med henne åtminstone två gånger i månaden under hela äktenskapet: hela hovet visste när samlagen skedde eftersom hon hade för vana att ta nattvarden efter varje samlag med kungen, och då uppskattade att man skämtade om saken.[2] När hon en gång tillfrågades om hon inte hade älskat någon man vid det spanska hovet, svarade hon: "Hur skulle jag kunna det, när där inte fanns någon annan kung än min far?"
Ludvig XIV ska ha varit henne trogen under deras första år som gifta, men tappade därefter intresset för henne. Det sades att hon alltid var den sista som fick höra talas om Ludvigs senaste kärleksaffär. Under hans första otrohet med Louise de la Vallière utbröt en konflikt mellan kungaparet, då Maria Teresia protesterade och vägrade ha samlag med honom. Efter medling av hennes svärmor övertalades hon att utåt inte låtsas om kungens otrohet. I fortsättningen resignerade hon inför hans otrohet och låtsades utåt inte om hans mätresser, och kungen var noga med att i största mån visa henne hänsyn i hennes egenskap av drottning, och krävde att omgivningen skulle göra detsamma.
Även om Maria Teresia utåt försökte att ignorera kungens otrohet, noteras hon i verkligheten uppenbart ha plågats av den. Vid invasionen av Spanska Nederländerna 1673 tog kungen med sig både henne, sin dåvarande officiella älskarinna Louise de la Vallière och sin nya inofficiella älskarinna Madame de Montespan i samma vagn, en scen som fick folk att säga att han tog med sig Frankrikes tre drottningar; vid detta tillfälle uppges Maria Teresia ha lidit av ständiga svimningar av upprördhet.[3] Madame de Montespan ska ha provocerat henne och uppfattades bete sig respektlöst mot henne.
Madame de Maintenon uppmanade kungen att visa henne mer uppmärksamhet, något som gjorde att hon under sina sista år fick mer kontakt med kungen än på många år. Madame de Montespan ersattes 1678 som mätress av Marie-Angelique de Fontanges. När Fontanges avled 1681, framstod plötsligt Madame de Maintenon som kungens enda favorit. Drottningen, som blivit ohyfsat behandlad av Madame de Montespan, anmärkte vid samma tid att hon aldrig hade blivit så väl behandlad förut; hon uppfattade inte Madame de Maintenon som en älskarinna utan som en platonisk vän och var snarare glad och tacksam över att nu, som hon uppfattade saken, slutligen ha fått sin make för sig själv, något hon tackade Madame de Maintenon för.[4]
Roll som drottning
Maria Teresia beskrivs som from, blyg och naiv. Till det yttre beskrivs hon som en kort, knubbig, blåögd blondin med vacker hy och dåliga tänder, och hon ansågs inte vara en skönhet. Hon anpassade sig aldrig helt till det lättsinniga franska hovlivet, som kontrasterade starkt mot det stela och strängt religiösa spanska hovet. Hon lärde sig aldrig tala franska flytande och detta, i kombination med hennes tillbakadragna natur och brist på bildning och intellektuella intressen, gjorde att hon hade svårt att delta i umgängesstilen vid det franska hovet, där en ironisk kvickhet och en lättsam och frivol konversation spelade en viktig roll. Den franska adeln uppfattade henne som tråkig och klumpig och gjorde tidvis narr av henne. Till skillnad från sin svärmor lyckades hon aldrig skapa sig någon personlig maktposition vid hovet, utan levde mest i skuggan av sin make. Hennes ställning som drottning var dock tidigt säkrad genom födseln av en kronprins.
Maria Teresia spelade aldrig någon personlig politisk roll. Däremot spelade hon en indirekt sådan då kungen använde sig av hennes arvsrättigheter. År 1667 invaderade Ludvig de Spanska Nederländerna med hänvisning till att Maria Teresia borde anses som rättmätig arvtagare till en del av dem, Brabant. Ett undantag var mellan 12 juni och 13 augusti 1672, då hon var Frankrikes ställföreträdande regent vid kungens frånvaro under Fransk-nederländska kriget.[5]
Maria Teresia umgicks mest i en krets av så kallade "hovdvärgar" andra favoriter från Spanien, som hon lade ut sina pengar på. Hon föredrog att anställa spanska tjänare: hon hade under hela sitt liv en spansk präst (Alfonso Vázquez, Michel de Soria och Bonaventura de Soria), och hennes främsta favorit var hennes spanska hovdam Maria Molina. Hon tyckte om varm choklad, och är känd som den som gjorde denna dryck modern i Frankrike och därefter i resten av Europa. Hon hade få intressen och ägnade sig mest åt sina hundar, åt att spela kort (som hon förlorade stora summor på) och katolsk religionsutövning. Vid sin ankomst till Frankrike blev hon nära vän med sin svärmor, och tillsammans ägnade de sig åt att utöva den katolska religionen, bedriva välgörenhet och besöka kloster. När svärmodern avled, förlorade Maria Teresia ett viktigt stöd.
Maria Teresia utförde gärna och ofta den traditionella fromhetsövningen för franska drottningar, som bestod i att rituellt tvätta fötterna på de fattiga, och hon utövade ibland välgörenhet på fattigsjukhus. Hon gynnade särskilt franciskanerorden, och grundade ett vandrarhem för pilgrimer.
Död
Maria Teresia insjuknade plötsligt i Versailles efter hemkomsten från en resa och de laxermedel och åderlåtning läkarna vid denna tid rutinmässigt använde vid samtliga sjukdomssymptom försvagade kraftigt hennes motståndskraft.
Hon avled 20 juli 1683.
På sin dödsbädd ska hon ha sagt att sedan hon blev drottning hade inte varit lycklig en enda dag.
På grund av hennes plötsliga insjuknade misstänktes gift med det finns det inget som tyder på.
Ludvig XIV tycktes uppriktigt sörja henne och kommenterade hennes död med.
Detta var första gången hon orsakade min sorg.
Remove ads
Barn
- Ludvig av Frankrike, "Le Grand Dauphin", dauphin, född 1661, död 1711, far till Filip V av Spanien och farfar till Ludvig XV av Frankrike
- Anne Elisabeth av Frankrike, född och död 1662.
- Marie Anne av Frankrike, född och död 1664.
- Marie Thérèse av Frankrike, född 1667, död 1672.
- Filip av Frankrike, Hertig av Anjou, född 1668, död 1671.
- Louis François av Frankrike, Hertig av Anjou, född och död 1672.
Hon kan eventuellt också ha fött dottern Louise Marie-Thérèse år 1664.
Anfäder
Remove ads
Referenser
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads