Oslo filharmoniska orkester

Oslo Filharmoniske Orkester, oftast kallad Oslo-Filharmonien (och innan 1979: Filharmonisk Selskaps Orkester) är Norges största symfoniorkester. Oslo-Filharmoniens rötter går tillbaka till 1871, då Christiania Musikforening stiftades av Edvard Grieg och Johan Svendsen, och tog över efter Det Philharmoniske Selskab från 1847.

Oslo-Filharmonien 2014.

Under första världskriget upplöstes orkestern, men samlades åter 1918.

Dirigenter

Jukka-Pekka Saraste, chefsdirigent (2006–2013).

• Georg Schnéevoigt (1919–1921)
• Johan Halvorsen (1919–1920)
• Ignaz Neumark (1919–1921)
• José Eibenschütz (1921–1927)
• Issay Dobrowen (1927–1931)
• Olav Kielland (1931–1945)
• Odd Grüner-Hegge (1931–1933 och 1945–1962)
• Øivin Fjeldstad (1962–1969)
• Herbert Blomstedt (1962–1968)
• Miltiades Caridis (1969–1975)
• Okko Kamu (1975–1979)
• Mariss Jansons (1979–2002)
• André Previn (2002–2006)
• Jukka-Pekka Saraste (2006–2013)
• Vasilij Petrenko (2013–2020)^[1]
• Klaus Mäkelä (2020– )^[2]

Priser och utmärkelser

• 1972 – Spellemannprisen i klassen "klassisk musikk/samtidsmusikk" (som "Filharmonisk Selskaps Orkester")^[3]
• 1981 – Spellemannprisen i klassen "klassisk musikk/samtidsmusikk" för 3 album med musik av Edvard Grieg^[3]
• 1984 – Spellemannprisen i klassen "klassisk musikk/samtidsmusikk" för Pjotr Tsjajkovskij: symfoni nr. 5^[3]
• 1987 – Spellemannprisen i klassen "klassisk musikk/samtidsmusikk" för Dmitrij Sjostakovitsj: symfoni nr. 5^[3]
• 1988 – Årets Peer Gynt^[4]
• 1990 – Spellemannprisen i klassen "klassisk musikk/samtidsmusikk" för Gustav Mahler: symfoni nr. 2^[3]
• 1993 – Spellemannprisen i klassen "orkestermusikk" för Antonín Dvořák: Cello-konsert / Pjotr Tsjajkovskij: Rokokko-variasjoner (solist: Truls Mørk)^[3]
• 1998 – Spellemannprisen i klassen "samtidsmusikk" för Lasse Thoresen: The Sonic Mind^[3]
• 1990 – Spellemannprisen i klassen "samtidsmusikk" för Rolf Wallin: Boyl (tillsammans med Det norske kammerorkester och Oslo Sinfonietta)^[3]
• 2009 – Spellemannprisen i klassen "samtidsmusikk" för Low Jive (tillsammans med dirigenterns Rolf Gupta och Peter Szilvay och solisterna Peter Herresthal, Øystein Birkeland, Catherine Bullock och Dan Styffe)^[3]

Bildgalleri

• 
  Johan Halvorsen och Nationaltheatrets orkester, 1905
• 
  Georg Schnéevoigt omkring 1919
• 
  Filharmonisk Selskaps Orkester och Georg Schnéevoigt, avbildade i Gamle Logen någon gång mellan 1919 och 1921
• 
  Utom under några få år var Universitetets aula huvudarena för Filharmonisk Selskaps Orkester fram till dess Oslo konserthus stod färdigt 1977
• 
  Hugo Kolberg, konsertmästare 1920
• 
  Calmeyergatens Misjonshus hade på sin tid Oslo]s största sal med plats för 2.830 åhörare. Filharmonisk Selskap använde ofta denna sal till större konserter, när Aulan var för liten. Byggnaden revs 1972.
• 
  Ernst Glaser var Förste konsertmästare 1928–1958
• 
  Issay Dobrowen och Filharmonisk Selskaps Orkester i Universitetets Aula omkring 1930
• 
  Orkesterns ledning 1951. Från vänster: Reidar Furu (orkesterledare), Odd Grüner-Hegge (chefsdirigent), Ernst Glaser (konsertmästare) och Eigil Beck (intendant)