Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv
Patton – Pansargeneralen
amerikansk biografisk krigsfilm från 1970 Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Remove ads
Patton – Pansargeneralen (originaltitel: Patton) är en amerikansk biografisk krigsfilm från 1970 i regi av Franklin J. Schaffner, med manus av Francis Ford Coppola och Edmund H. North. George C. Scott spelar titelrollen som den amerikanske generalen George S. Patton och i övriga huvudroller ses Karl Malden, Michael Bates och Karl Michael Vogler. Filmen hade svensk premiär 26 mars 1970 i 70 mm kopia på biografen Rigoletto i Stockholm.
Remove ads
Handling
Filmen handlar om den amerikanske pansargeneralen George S. Patton (spelad av George C. Scott) som under andra världskriget ledde amerikanska pansarstyrkor i Nordafrika och sedermera i Europa. Filmen speglar personen Patton, en omstridd och säregen general som firade stora segrar men också hamnade i blåsväder efter olika uttalanden, och därför också periodvis var entledigad från sina uppdrag. I filmen får man följa Pattons entré bland soldaterna i Nordafrika och vägen till Europa via Sicilien och sedermera slutet av kriget med bland annat striderna i Ardennerna vintern 1944–1945.
Remove ads
Rollista i urval
- George C. Scott - general George S. Patton, Jr.[6]
- Karl Malden - general Omar N. Bradley
- Michael Bates - fältmarskalk Bernard Montgomery
- Edward Binns - general Walter Bedell Smith
- Lawrence Dobkin - överste Gaston Bell
- John Doucette - generalmajor Lucian K. Truscott
- James Edwards - sergeant William George Meeks
- Frank Latimore - överstelöjtnant Henry Davenport
- Richard Münch - generalöverste Alfred Jodl
- Morgan Paull - kapten Richard N. Jenson
- Siegfried Rauch - major Oskar Steiger
- Paul Stevens - överste Charles R. Codman
- Michael Strong - brigadgeneral Hobart Carver
- Karl Michael Vogler - fältmarskalk Erwin Rommel
- Stephen Young - kapten Chester B. Hansen
- Abraxas Aaran - Willy, general Pattons hund
- Peter Barkworth - överste John Welkin
- John Barrie - generallöjtnant Arthur Coningham
- David Bauer - generallöjtnant Harry Buford
- Tim Considine - menige Charles Kuhl, soldat som general Patton slår
- Albert Dumortier - marockansk minister
- Gerald Flood - general Arthur Tedder
- Jack Gwillim - general Harold Alexander
- David Healy - präst
- Bill Hickman - general Pattons förare
- Sandy Kevin - krigskorrespondent
- Cary Loftin - general Bradleys förare
- Alan MacNaughtan - brittisk officer
- Lionel Murton - pastor James H. O'Neill
- Clint Ritchie - pansarkapten
- Douglas Wilmer - generalmajor Freddie de Guingand
- Patrick J. Zurica - förstelöjtnant Alexander Stiller
- Harry Morgan - anti-Patton-senator (ej krediterad)
Remove ads
Priser och utmärkelser
Scotts framförande i filmen gav honom en Oscar för bästa manliga huvudroll vid Oscarsgalan 1971. Han avstod dock priset då han tyckte illa om röstningen och även själva konceptet om skådespelartävlingar.[7] Han var den första skådespelaren som gjorde så.
Filmen vann ytterligare sex Oscarspriser: för Bästa film, Bästa regi, Bästa originalmanus, Bästa ljud (Douglas Williams, Don Bassman), Bästa scenografi (Urie Mccleary, Gil Parrondo, Antonio Mateos, Pierre-Louis Thévenet) och Bästa klippning[8]. Filmen nominerades också för priser för Bästa filmmusik, Bästa foto och Bästa specialeffekter[9]. Den vann även en Golden Globe för Scotts roll.[10]
Referenser
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads