Permiska språk

Permiska språk är en språkgrupp inom de finsk-ugriska språken, som i sin tur tillhör de uraliska språken. Permiska språk omfattar språken udmurtiska och komi (ibland uppdelat i komi-syrjänska och komi-permjakiska), vilka talas i den nordöstra delen av europeiska Ryssland, bland annat i de autonoma republikerna Udmurtien och Komi. Udmurtiska och komi är relativt närbesläktade språk, men inte till den grad att de är inbördes förståeliga.^[1]

Det uppskattas att de permiska språkens urspråk avskilde sig från övriga finsk-ugriska språk ungefär 2000 f.Kr. Detta språk, protopermiskan, genomgick stora förändringar som skilde det från det finskugriska urspråket. Den permiska enheten bröts i sin tur på 700- och 800-talen e.Kr., då förfäderna till våra dagars komer emigrerade norrut.^[1] Liksom de flesta finsk-ugriska språk har de permiska språken agglutinerande språkstruktur.^[2] De saknar dock vokalharmoni, som i övrigt har stor utbredning bland finsk-ugriska språk.^[3] Inom ljudsystemet har de permiska språken förändrats betydligt från det antagna rekonstruerade protofinskugriska språket. I konsonantsystemet är den stora förändringen att tonande klusiler, som saknades i den rekonstruerade protofinskugriskan, utvecklades i protopermiskan. De nuvarande permiska språken har i stort sett bevarat samma uppsättning konsonantfonem i initial position som antas ha funnits i protopermiskan.^[4]