Sekulära variationer

Sekulära variationer (av latin sæcularis, "som hör till seklet") är förändringar, trender, som är så långsamma att en eventuell tidsperiod har en längd på sekler eller mer. Motsatsen är periodiska variationer - de har tillräckligt kort tidsperiod för att en människa ska kunna mäta eller uppleva en eller flera tidsperioder under sin livstid. Termen sekulär variation eller sekulär drift används såväl inom astronomi och meteorologi/klimatologi som andra områden där tidsserier kan tillämpas, såsom ekonomi, operationsanalys och biologisk antropologi.

Exempel

Astronomi

Inom astronomin brukar långperiodiska företeelser kallas för sekulära fenomen, vilket låter antyda att deras förklaring inte ligger nära till hands. Solstrålningens långsiktiga variation på grund av solens vandring i Vintergatan är en soleffekt, som bland annat återverkar på jordens klimat. Ett annat exempel på sekulär variation är månens sekulära acceleration, som orsakas av tidvattnet. Även planeter utsätts för sådan påverkan.^[1]

Geofysik

Geomagnetisk sekulär variation syftar på förändringar i Jordens magnetfält. Fältet har variationer på tidsskalor från millisekunder till miljontals år, men de snabba svängningarna härrör mestadels från strömmar i jonosfären och magnetosfären. Den sekulära variationen är förändringar över tidsperioder om ett år eller mer, vilket avspeglar förändringar i jordens kärna. Fenomen som har samband med dessa sekulära variation innefattar geomagnetisk knyck, västlig avdrift och polomkastning.^[2]

Ekonomi

Marknadstrender klassas som sekulära, primära och sekundära avseende långa, medel respektive korta tidsrymder.^[3] Affärsanalytiker identifierar marknadstrender genom teknisk analys.

Sill är en av de vanligaste fiskarterna. Den har periodvis fiskats i en omfattning som vi idag har svårt att förstå. Dessa så kallade sillperioder, ofta i Bohuslän, har i stort inträffat en gång per sekel och är omtalade i historien sedan urminnes tider.^[4]

Referenser

Noter

1. Yuri B. Kolesnik, C. Johan Masreliez (2 november 2004). ”Secular Trends in the Mean Longitudes of Planets Derived From Optical Observations”. Astronomical Journal "128" (2): ss. 878–888. doi:10.1086/422344. http://www.iop.org/EJ/article/1538-3881/128/2/878/203199.text.html.
2. Merrill, McElhinny & McFadden 1996.
3. Edwards, McGee & Bessetti 2007, s. 17.
4. Bohusläns sillperioder Arkiverad 15 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., Bohusläns museum.

Källor

• Stephenson, Francis Richard & Wolfendale, A. W (editors); Secular solar and geomagnetic variations in the last 10,000 years, NATO ASI series: confrence report, Kluwer Academic Publishers, cop. Dordrecht (1988). ISBN 90-277-2755-4