Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv
Tjänsteställningsreformen 1972
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Remove ads
Tjänsteställningsreformen 1972 var baserad på grundprincipen, att tjänstegraden skulle motsvara uppnådd kompetens i krigsorganisationen. Bakgrunden till reformen var att i 1960 års befälsordning så saknades samband mellan uppgifter i krigsorganisationen och tjänsteställningen. Övergången till det nya tjänsteställningssystemet betydde att befälet inplacerades i nya tjänstegrader vilka motsvarade den kompetensnivå de uppnått. Befälskårerna fick också nya benämningar.
En synbar förändring var att den högsta generals- och amiralsgraden, som bars av kungen och överbefälhavaren, fick 4 istället för som tidigare 3 stjärnor. De två lägre generals- och flaggmansgraderna fick också en stjärna mer än tidigare.
Remove ads
Bakgrund
Sammanfatta
Perspektiv
1960 års befälsordning gav nya uppgifter i krigsorganisationen åt yrkesunderofficerare och yrkesunderbefäl. Underofficerarna blev kompanichefer och plutonchefer i krigsorganisationen, medan de traditionella underofficersuppgifterna som ställföreträdande plutonchef och kompanikvartermästare övertogs av underbefälet. Några förändringar i tjänsteställningen genomfördes dock inte. Samband mellan uppgifter i krigsorganisationen och tjänsteställning kom därför att saknas. Vidare befordrades inte yrkesbefälet förrän det fanns en ledig högre tjänst, medan reservbefäl och värnpliktigt befäl befordrades när de uppnått den kompetensnivå och den lägsta levnadsålder som föreskrevs för graden. Det fanns också bristande överensstämmelse mellan svenska och utländska tjänstegrader varvid svenska militärer hade "avsevärt lägre tjänsteställning än sina utländska motsvarigheter". Under utlandstjänstgöring tillades därför svenska yrkesbefäl högre tjänstegrader.[1]
Remove ads
Befälsnivå, tjänstegrad och kompetensnivå
Den grundläggande principen i tjänsteställningsreformen var, att tjänstegraden skulle motsvara uppnådd kompetens i krigsorganisationen. På varje kompetensnivå fanns typbefattningar vilka motsvarade bestämda tjänstegrader. En eller flera kompetensnivåer motsvarades av en befälsnivå, som omfattade flera tjänstegrader. Sammanlagt fanns det fem befälsnivåer, generalspersoner, regementsbefäl, kompanibefäl, plutonsbefäl och gruppbefäl.[1]
Remove ads
Nya benämningar på befälskårerna
Sammanfatta
Perspektiv
Befälskårerna fick nya benämningar, regementsofficerare, kompaniofficerare, plutonsofficerare, gruppchefer, reservofficerare, värnpliktsofficerare och värnpliktiga gruppchefer. Regementsofficerare och kompaniofficerare var benämningar som tidigare utvisat befälsnivåer, men som nu blev namn på befälskårer. Övergången ägde rum enligt nedanstående tabell.[1]
Inplacering i nya tjänstegrader
Sammanfatta
Perspektiv
Övergången till det nya tjänsteställningssystemet betydde att befälet inplacerades i nya tjänstegrader vilka motsvarade den kompetensnivå de uppnått, enligt bestämmelser som sammanfattas i nedanstående tabell. Graderna förvaltare, rustmästare och vicekorpral avskaffades liksom specialbenämningar som ryttmästare, styckjunkare och konstapel. Tjänsteställningsordningen mellan fänrik och fanjunkare kastades om.[1]
Remove ads
Tjänsteställningsutredningens förslag
Sammanfatta
Perspektiv
Tjänsteställningsutredningen förslag från 1967 avvek till vissa delar från den ordning i Kungl. Maj:ts proposition som sedermera antogs av riksdagen 1972.
- Föreslagna befälskårsbenämningar
Källa:[3]
- Föreslagna tjänstegrader i tjänsteställningsordning
Källa:[4]
- Inplacering i nya tjänstegrader
Källa: [5]
Remove ads
Referenser
Se även
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads