Upproret mot kung Birger Magnusson

Upproret mot kung Birger Magnusson ägde rum i Sverige under år 1318.

Upproret mot kung Birger Magnusson år 1318
Stegeborgs borgruin
Plats	Stegeborgs slott, Östergötland.
Datum	Påsk till augusti 1318
Koordinater
Karaktär	Väpnat uppror, slottsbelägring
Part I	Kung Birger Magnusson och hans son Magnus Birgersson
Part II	Anhängare till hertigarna Erik och Valdemar som dött på Nyköpingshus
Ledare II	Tord Petersson (Bonde), Knut Jonsson (Aspenäsätten)
Syfte	Avsättning av kung Birger Magnusson
Resultat	Den landsflyktige kung Birger avsattes, och hans son Magnus avrättades, medan hertig Eriks son, Magnus Eriksson, kröntes till kung 1319.
Döda	Många av den inlånade danska hären.
Gripna	Prins Magnus Birgersson fängslades
Fällda	Magnus Birgersson dömdes till döden i juni 1320 och avrättades i Stockholm.
Övrigt	Efter flykten till Gotland, flydde Birger Magnusson till Danmark.

Upproret

När det blev känt att hertigarna Erik och Valdemar dött på Nyköpingshus, samlade deras anhängare sina trupper för att avsätta kung Birger.

Kungen själv hade ingen stor här att förlita sig på, men hans 18-årige son Magnus kom till undsättning från Danmark. Erik Menved hade för ändamålet utrustat den tilltänkta tronföljaren med en styrka, som visade sig inte på långa vägar räcka till för att stävja upproret.

Kungen insåg sin hopplösa situation och flydde med sin danska drottning Märta till Gotland. Magnus och de danska krigarna lämnas att försvara det sista fästet, Stegeborgs slott. Borgen blev belägrad, förmodligen från påsktid fram till slutet av augusti 1318.

Magnus fördes fången till Stockholm och avrättades i juni 1320.^[1] Han ligger begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm bredvid Magnus Ladulås. Enligt Erikskrönikan revs Stegeborg efter kapitulationen:

"the slogo then mwr allan swa smaa / the lotho ey en sten ather staa".

Birger Magnusson och Märta flydde vidare till Danmark, där sedan Birger bodde till sin död.

Deltagare i upproret

• Tord Petersson (Bonde)
• Knut Jonsson (Aspenäsätten)