Uppsalamodellen (ekonomiskt bistånd)

Uppsalamodellen är en metod för att arbeta med ekonomiskt bistånd inom socialtjänsten. "Arbete istället för bidrag" var beteckningen när modellen började användas i Gamla Uppsala kommundelsnämnd i Uppsala kommun 1987.^[1] I slutet av 1990-talet tillämpades Uppsalamodellen, eller varianter av den, i nästan 40 procent av svenska kommuner.^[2] Modellen har beskrivits av Eileen Rönnlund, som utvecklade metoden, i hennes bok Socialt arbete - att se möjligheter (1992). Krav för ekonomiskt bistånd ställdes som trepartssamtal mellan klienten, socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Vidare kunde ekonomiskt bistånd beviljas för en vecka i taget, kontroll av sökta arbeten, obligatoriskt deltagande i beredskapsarbete och att ta alla tänkbara arbeten, inte enbart det som personen var utbildad för. I Rönnlunds bok beskrivs även hur man med olika krav för ekonomiskt bistånd arbetade med personer som hade missbruksproblem.^[1]

Uppsalamodellen har kritiserats för att vara repressiv och kränkande mot klienter samt att påvisade minskade kostnader för försörjningsstöd snarare handlat om konjunkturer, än metoder på socialkontoret.^[3][4][2]

Se även

• Albymodellen
• Gottsundamodellen