Yrjö Ikonen

Yrjö Ikonen, född 18 maj 1902 i Åbo, död 24 november 1981 i Helsingfors, var en finländsk operasångare och skådespelare. Han var farfar till Kim Ikonen och svåger till Gerda Ryselin.^[1]

Yrjö Ikonen under 1940-talet.

Ikonen var son till stinsen Georg Johannes Ikonen och Selma Bergman. Han blev student 1921 och utexaminerades som gymnastiklärare 1928. Åren 1930–1935 studerade han sång i Stockholm, Rom, Milano, Köpenhamn, London, Wien och Zürich. 1934–1962 var han bassångare vid Finlands nationalopera.^[2] Han gav sin första konsert 1930 och konserterade utomlands fram till 1959. Han gästade även operor i Stockholm, Malmö, Oslo, Bergen, Köpenhamn, Reykjavik, Prag och Sankt Petersburg.^[3] 1952 tilldelades Ikonen Pro Finlandia-medaljen.^[4]

Filmografi[1]

• Serenaadiluutnantti, 1949
• Piraten älskaren, 1949
• Gabriel, tule takaisin, 1951
• Rion yö, 1951
• Radio tulee hulluksi, 1952
• Omena putoaa, 1952
• Muuan sulhasmies, 1956
• Justus järjestää kaiken, 1960
• Stjärnorna, kommissarie Palmu, stjärnorna..., 1962
• Tuttavamme Tarkat (TV-serie), 1962
• Sissit, 1963
• Kaverukset (TV-serie), 1963
• Me Tammelat (TV-serie), 1965
• Tarinatalot (TV-serie), 1966
• Hanski (TV-serie), 1966
• Oppenheimerin tapaus, 1967
• Katsokaa tuomaria (TV-serie), 1969
• Tulitikkutytöt (TV-serie), 1970
• Mummoni ja Mannerheim (TV-serie), 1971
• Kotikatu (TV-serie), 2004