-ger

Se även Ger- och ger.

Fornsvenska

Efterled

-ger m

1. en namnled som bildar maskulina personnamn

   Varianter: -gir

   Etymologi: Identiskt med förleden Ger-, ett namnled som härleds till fornnordiska geirr (”spjut”). Flera namn med denna slutleden föll ibland bort, och bildade namnformer som t.ex. Hærge, Styrge och Thorge.

   Vanliga konstruktioner: Anger, Asger, Bodhger, Botger, Fastger, Fridhger, Frøger, Helger, Hiælmger, Holmger, Hærger, Kætilger, Odger, Ormger, Radhger, Rodhger, Styrger, Thingger, Thiudhger, Thorger, Thørger, Viger, Ænger, Æringer, Æsger och Ødhger, samt runsvenska BorggeiR, HarþgeiR och IogeiR.

   Jämför: -ar