ditransitiv

Svenska

Adjektiv

Böjningar av ditransitiv		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	ditransitiv
	Neutrum	ditransitivt
Bestämd singular	Maskulinum	–
	Alla	ditransitiva
Plural		ditransitiva
		Predikativt
Singular	Utrum	ditransitiv
	Neutrum	ditransitivt
Plural		ditransitiva
Kompareras inte.
Adverbavledning		ditransitivt

ditransitiv

1. (grammatik, om verb) som kräver två objekt, ofta indirekt- och direktobjekt

   Verbet ge är ditransitivt eftersom man inte bara kan ge någon utan man måste ge någon någonting.

   Se även: Kategori:Ditransitiva verb

Översättningar

som kräver två objekt, ofta indirekt- och direktobjekt

• engelska: ditransitive ^(en), doubly transitive ^(en)
• franska: bitransitif ^(fr)