fin

Se även Fin.

Tvärspråkligt

Kod

fin

fin

1. (ISO 639-2) kod för språket finska
2. (ISO 639-3) kod för språket finska

Svenska

Adjektiv

Böjningar av fin		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	fin	finare
	Neutrum	fint
Bestämd singular	Maskulinum	fine		finaste
	Alla	fina
Plural		fina
		Predikativt
Singular	Utrum	fin	finare	finast
	Neutrum	fint
Plural		fina
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		fint

fin

• uttal: fiːn

1. av hög kvalitet: fin mat; (i sammansättningar) som passar till festliga sammanhang: finskor, finporslin, finklädd; om en person som anses framstående eller god karaktär: en fin människa; allmänt om något positivt

   På det här konditoriet serveras enbart de finaste chokladtryfflar.

   Jag ska gå på finmiddag med min pojkvän.

   Du är en fin kille, du.

   Hon har en så himla fin klänning.

   Synonymer: förträfflig, högklassig, utmärkt, ypperlig

   Antonymer: ofin, ful

   Sammansättningar: finbesök, finfördela, finkrog, finkultur, finlemmad, finmaskig, finsmakare

2. om något litet eller delikat, särskilt vanligt i sammansättningar: finmaskig, finjustera, finmekanisk; i mer abstrakt betydelse: fin ironi; mycket tunn

   Mekaniken i den här klockan är ytterst fin.

   Det är en mycket fin skillnad mellan demokrati och populism.

   Synonymer: delikat, liten, raffinerad (om abstrakt betydelse)

   Antonymer: grov

   Sammansättningar: finfördela, finhacka, finkalibrig, finmaskig, finmotorik

3. om något som har hög social ställning

   Hon är en fin flicka som aldrig slåss eller svär.

   Synonymer: förnäm, väluppfostrad

   Antonymer: gemen, ouppfostrad

4. (förortssvenska, om personer och kroppsdelar) snygg, vacker

   Asså shit, hon e çok fin jaow.

   Ja ska inte ljuga, hans gött e fett fin.

Etymologi: Av fornsvenska fin, av latinska finis (”slut, det högsta, gräns”).^[1]

Besläktade ord: förfina

Se även: belevad, chic, delokat, distingerad, elegant, flott förfining, förnäm, gracil, gåbortsklädd, liten, läcker, mjäll, passande, putsad, prydlig, skarp, smal, smärt, snygg, spenslig, spinkig, späd, stilig, städad, tunn, vass, välklädd, välsmakande, välvårdad

Översättningar

högklassig

• engelska: stylish ^(en)
• finska: korkealuokkainen ^(fi)
• franska: chic ^(fr)
• nederländska: uitstekend ^(nl)
• tyska: fein ^(de), edel ^(de), schön ^(de)

delikat, liten

• engelska: fine ^(en)
• finska: hieno ^(fi)
• franska: délicat ^(fr)
• nederländska: fijn ^(nl)
• tyska: fein ^(de), filigran ^(de)

med hög social ställning

• engelska: distinguished ^(en)
• finska: hieno ^(fi)
• nederländska: deftig ^(nl), voornaam ^(nl)
• tyska: vornehm ^(de), edel ^(de)

Bokmål

Adjektiv

fin

1. fin

Danska

Adjektiv

fin

• uttal: ˈfiˀn

1. fin

Engelska

Substantiv

Böjningar av fin	Singular	Plural
Nominativ	fin	fins
Genitiv	fin's	fins'

fin

1. fena

Homofoner: Finn

Verb

Böjningar av fin	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	fin	fins	fin
Preteritum	◀	finned	▶
Perfektparticip	◀	finned	▶
Presensparticip	◀	finning, vard. finnin'	▶

fin

1. (transitivt) ta bort fenorna på en fisk, haj etc.

Franska

Adjektiv

Böjningar av fin	Singular	Plural
Maskulinum	fin	fins
Femininum	fine	fines
Kompareras med plus resp. le/la/les plus.

fin

• uttal: fɛ̃

1. fin; ej grov

Substantiv

Böjningar av fin	Singular	Plural
Femininum	fin	fins

fin f

• uttal: fɛ̃ⓘ

1. slut
2. döden

Etymologi: Av medelfranska fin, av fornfranska fin, av latinska finis (”slut, det högsta, gräns”).^[1]

Besläktade ord: finir

Frisiska

Substantiv

Böjningar av fin	Singular	Plural
utrum
Nominativ	fin	finnen

fin

• uttal: fɪn

1. (biologi) fena

Homofoner: Fin

Nynorska

Adjektiv

fin

1. fin

Spanska

Substantiv

Böjningar av fin	Singular	Plural
Maskulinum	fin	fines

fin

• uttal: fin

1. slut
2. syfte

Etymologi: Av latinska fin.^[2]

Besläktade ord: finir

Fraser: al fin, en fin, fin de semana, por fin