ok

Se även OK.

Svenska

Adjektiv

ok

• uttal: ʊˈkɛj eller ɔˈkɛj eller oːˈkɛj

1. som duger

   Varianter: o.k., okej, okay

Adverb

ok (även o.k., okej, okay)

• uttal: ʊˈkɛj eller ɔˈkɛj eller oːˈkɛj

1. så att det duger

   Han spelar helt ok.

Interjektion

ok (även o.k., okej, okay)

• uttal: ʊˈkɛj eller ɔˈkɛj eller oːˈkɛj eller uːˈkɛj

1. indikerar godkännande, att man är överens

Substantiv

Böjningar av ok	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ok	oket	ok	oken
Genitiv	oks	okets	oks	okens

ok

• uttal: uːk

1. bäranordning bestående av en stång som bärs över nacke och skuldror

   Synonymer: bärok

2. draganordning bestående av en stång som är avsedd att sammanhålla två dragdjur framför en kärra eller plog

   Synonymer: dragok

3. (bildligt) något som hämmar eller betvingar någon, som begränsar någons frihet eller fria handlande; något som tynger eller plågar

   Synonymer: börda

   Stora delar av södra Europa haltar fortfarande under oket av ohanterliga skuldberg.

Etymologi: Av fornsvenska uk, ok, av fornnordiska ok, av urgermanska *juką n, av urindoeuropeiska *yugóm (”ok”) n, av urindoeuropeiska *yewg- (”förena, spänna samman, oka”).

Besläktade ord: oka, okning

• 
  bärok
• 
  dragok

Översättningar

bärok

• engelska: carrying pole ^(en), shoulder pole ^(en)
• polska: nosidło n, jarzemka f, koromysło ^(pl) n

dragok

• engelska: yoke ^(en)
• kurdiska: nîr ^(ku)
• polska: jarzmo ^(pl) n
• spanska: yugo ^(es) m

vilket redskap: bärok eller dragok?

• bokmål: åk ^(no) n
• danska: åg
• finska: ies ^(fi)
• franska: joug ^(fr) m
• gotiska: 𐌾𐌿𐌺 n (juk)
• isländska: ok ^(is)
• nynorska: åk n
• tyska: Joch ^(de) n

börda

• danska: åg
• engelska: yoke ^(en)
• franska: joug ^(fr) m
• polska: jarzmo ^(pl) n
• tyska: Joch ^(de) n

Esperanto

Räkneord

ok

1. grundtal åtta (8)

   Se även: oka

Fornnordiska

Konjunktion

ok (ᚢᚴ)

1. och, ock (åldrigt)

Etymologi: Av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

Varianter: auk (ᛅᚢᚴ)

Adverb

ok (ᚢᚴ)

1. och, ock (åldrigt)

Etymologi: Av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

Substantiv

ok n (ᚢᚴ)

1. ok

Fornsvenska

Konjunktion

ok

1. och, ock (åldrigt)

   Etymologi: Av fornnordiska auk, av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

   Varianter: oc

Substantiv

ok n

1. ok

Ido

Räkneord

ok

1. åtta

Polska

Substantiv

ok

1. böjningsform av oko

Tjeckiska

Substantiv

ok

1. böjningsform av oko

Turkiska

Substantiv

ok

1. pil

Ungerska

Substantiv

ok

1. orsak
2. anledning

Besläktade ord: okmány, okol, okos, okoz, oktalan, oktat, okul, okvetlen

Älvdalska

Substantiv

ok

1. hök

   Etymologi: Av fornnordiska haukr.