topp

Svenska

Substantiv

Böjningar av topp	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	topp	toppen	toppar	topparna
Genitiv	topps	toppens	toppars	topparnas

topp

1. högsta punkten, spetsigt föremål, det bästa
2. (överfört) fjäll- eller bergstopp
3. (klädesplagg) blus

   Etymologi: Av engelska top.

4. högt stående kandidat eller representant för en organisation eller förening

   Det visade sig att partitoppen låg bakom baksajten Avspritsat.

Etymologi: Härstammar från ett urgermanskt ord av omdiskuterad innebörd. Belagt i fornsvenska som topper och tupper.^[1]

Besläktade ord: toppa, toppig, toppen

Sammansättningar: bergstopp, nordtopp, sockertopp, toppledare, topplock

Översättningar

högsta punkten, spetsigt föremål, det bästa

• engelska: top ^(en)
• finska: huippu ^(fi)
• franska: sommet ^(fr) m
• nederländska: top ^(nl) m
• ryska: верхушка ^(ru) f, вершина ^(ru) f
• tyska: Spitze ^(de) f, Gipfel ^(de) m

blus

• engelska: top ^(en)
• finska: toppi ^(fi)
• italienska: top ^(it) m
• nederländska: topje ^(nl) n
• tyska: Top ^(de) n, Oberteil ^(de) n

Interjektion

topp

1. (vardagligt, slang) överenskommet (jag godkänner, jag samtycker, jag accepterar förslaget)

   Etymologi: Av franska tope.^[2]