venja

Fornnordiska

Verb

venja

1. vänja

   venja hann við íþróttir ok hæversku

   att träna honom

   venja barn af brjósti

   att avvänja barn diandet

   þá var hann af brjósti vaninn

2. att lära djur eller barn

   þar keypti Auðunn bjarndýri vel vanit

   var þat almælt, at engi born væri svá vel vanin

Användning: refl. venjast

Substantiv

venja f

1. sed, vana

   at venju

   som vanligt

   þat var venja hans

   Synonymer: vani

   Sammansättningar: venjubragð, venjuliga, venjuligr

Färöiska

Verb

venja

1. träna

   Besläktade ord: venjing