Nederländska
germanskt språk / From Wikipedia, the free encyclopedia
Nederländska eller holländska[1] (Nederlands (info)) är ett västgermanskt språk av lågfrankiskt ursprung. Det talas främst i Nederländerna och Belgien, samt i dessa länders före detta kolonier.
Snabbfakta Talas i, Region ...
Nederländska | |
Nederlands | |
Talas i | Nederländerna Belgien Surinam Aruba Curaçao Sint Maarten Sydafrika Indonesien Frankrike (Nord-Pas-de-Calais) |
---|---|
Region | norra Europa, Sydafrika, Sydamerika, Västindien |
Antal talare | 23 miljoner |
Status | stabilt |
Språkfamilj | Indoeuropeiska språk |
Officiell status | |
Officiellt språk i | Aruba Belgien Nederländerna Curaçao Sint Maarten Surinam Benelux Europeiska unionen Sydamerikanska nationernas union Karibiska gemenskapen Länder och territorier med ett betydande antal talare: Australien Kanada Frankrike Tyskland Nya Zeeland USA Storbritannien |
Språkmyndighet | Nederlandse Taalunie (Nederländska språkunionen) |
Språkkoder | |
ISO 639‐1 | nl |
ISO 639‐2 | dut (B) nld (T) |
ISO 639‐3 | nld – Nederländska / flamländska |
SIL | DUT |
Stäng
Den variant av nederländska som talas i norra och sydvästra Belgien kallas för flamländska. Holländska och flamländska betraktas som olika dialekter av samma språk, där det flamländska ordförrådet använder fler lånord från franskan, medan det holländska ordförrådet använder fler lånord från engelskan och möjligen från tyskan.