Äldre nysvenska
From Wikipedia, the free encyclopedia
Äldre nysvenska är en epokindelning för det språk som talades och skrevs i Sverige från 1526 till 1732. Denna tidsindelning har satts av det Nya Testamentet som utkom på svenska 1526 och det första numret av Olof von Dalins Then Swänska Argus som utkom 1732. Den äldre nysvenskan hade en klar uppdelning mellan ett formellt kyrkligt språk och vardagsspråket.
Artiklar om svenska |
År 1541 kom hela bibeln i svensk översättning, i vad som brukar kallas Gustav Vasas bibel. Bibeln var en viktig del i avgörandet av hur det svenska språket skulle utformas. De texter som lästes upp från predikstolarna i landets kyrkor på söndagarna kom att få stor betydelse för en stor del av allmänheten. Bibeln innehöll stavning som till exempel ck istället för det gamla kk, och bokstäverna å, ä och ö fick nu sina moderna bokstavsformer. För att undvika att språket lät för danskt så skrevs infinitiv med a istället för det vanliga e. Bibelöversättningen användes i nästan 400 år, med vissa moderniseringar, och först 1917 fick Sverige en helt ny bibelöversättning.