Adriatiska plattan
litosfärplatta / From Wikipedia, the free encyclopedia
Adriatiska plattan, även kallad Apuliska plattan, är en liten litosfärplatta, en så kallad mikrokontinentalplatta, J-formad med en nordlig del under Adriatiska havet och Poslätten, och en sydlig del som i Medelhavet är svängd åt väster och går under Siciliens sydkust. Det förekommer att endast den norra delen kallas för Adriatiska plattan, som en del av den Apuliska plattan, men i den här artikeln behandlas de som synonymer.
Plattan är fristående från både den eurasiska och den afrikanska kontinentalplattan,[1] men har uppstått under kollisionen mellan dessa båda. Man antar att plattan en gång varit en utskjutande del av den afrikanska plattan som brutits loss,[2][3] men det finns också en teori om att endast den södra delen en gång tillhört afrikanska plattan medan den norra kommit från den eurasiska plattan.[4] Det finns viss skillnad i platthalvornas struktur och mellan dem en mindre deformationszon.[5]
Adriatiska plattan rör sig i förhållande till den eurasiska plattan åt nordost med en hastighet av 4–5 mm/år, med förkastningslinjer längs södra Alperna, Dinariderna och vidare söderut.[1][5] Den uppvisar också en viss motursrotation och trycks in under Apenninerna,[2][6] med återkommande jordbävningar i Italien som följd.[7] Längst i sydost gränsar den mot den egeiska plattan och i söder mot Afrikanska plattan.