Bucentaur
From Wikipedia, the free encyclopedia
Bucentauren (venetianska: bucintoro) var den venetianska dogens statsgalär. Varje år vid Kristi himmelfärds dag fram till 1798 användes den för att föra ut den regerande dogen i Adriatiska havet för att utföra en ceremoni som symboliskt band Venedig genom giftermål till havet.
Forskare anser att det funnits minst fyra olika bucentaurer. Den första större farkosten byggdes 1311 och den sista och mest praktfulla gjorde sin jungfrufärd 1729 under doge Alvise III Sebastiano Mocenigo. Den finns avbildad på tavlor av Canaletto och Francesco Guardi och var 35 m lång och mer än 8 m hög. Den var byggd som ett flytande palats med två däck med en salong som rymde 90 personer. Dogens tron stod i aktern och i fören fanns en galjonsfigur som föreställde Justitia, rättvisans gudinna, med svärd och vågskålar. Den sista bucentauren roddes av 168 roddare med ytterligare 40 sjömän som besättning. Fartyget förstördes 1798 av Napoleons trupper för att bekräfta erövringen av Venedig.
I februari 2008 gick fonden Fondazione Bucintoro ut med att man säkrat 20 miljoner euro för att bygga en fullskalig kopia av bucentauren från 1729. Arbetet påbörjade 15 mars vid Arsenalen, Venedigs historiska skeppsvarv.
Världens enda överlevande bucintaur från 1700-talet[1], il Bucintoro dei Savoia, finns utställd i Venaria-palatset i Venaria Reale nära Torino.