Håkon Håkonsson
kung av Norge / From Wikipedia, the free encyclopedia
Håkon IV Håkonsson, kallad Håkon den gamle, född efter faderns död 1204[1] i Folkenborg (Folkisberg) i nuvarande Eidsberg, Østfold, död 15, 16 eller 17 december 1263 i Kirkwall på Orkneyöarna, var kung av Norge 1217–1263[1]. Han var son till kung Håkon III Sverresson av Norge (1177–1204) och dennes frilla Inga från Varteig (omkring 1185–1234). Håkon Håkonsson blev också kung över Island och Grönland.
Håkon Håkonsson | |
---|---|
Håkon och hans son Magnus, illustration ur Flatöboken från slutet av 1300-talet. | |
Regeringstid | April 1217–15, 16 eller 17 december 1263 Filippus Simonsson motkonung i Viken till hösten 1217 Samregent med Håkon den unge 1240–1257 Samregent med Magnus Lagaböter från 1257 |
Kröning | 29 juli 1247 i Bergens domkyrka |
Företrädare | Inge Bårdsson |
Efterträdare | Magnus Lagaböter |
Gemål | Margareta Skulesdotter |
Barn | Olof Håkon den unge Kristina Magnus Lagaböter |
Ätt | Hårfagreätten |
Far | Håkon Sverresson |
Mor | Inga från Varteig |
Född | 1204 Folkenborg i Eidsberg i Østfold fylke |
Död | 15, 16 eller 17 december 1263 Kirkwall på Orkneyöarna |
När den unge Håkon hämtas av Birkebeinarna för att utropas till kung, fanns redan en person vid makten, kung Inges halvbror Skule Bårdsson. Enligt Baglersagorna växte Skule och hans bror Guttorm upp hos sin fosterfar och morfar, Erling på gården Kvie i Vang i Oppland fylke, Norge, men båda bröderna flyttade omkring 1204 till sin halvbror och nyvalde kung Inge Bårdsson (1185–1217) i Nidaros.[2]
Skule stod sin halvbror kung Inge nära, och Skule omnämns 1213 när han vid kungens sida slår ner ett bondeuppror. Under Inges sista regeringsår förefaller det som om Skule var den som stod för det reella maktutövandet.