Isabella Lövin
svensk politiker, författare och journalist / From Wikipedia, the free encyclopedia
Isabella Signe Maria Lövin, tidigare Harrius,[1] ursprungligen folkbokförd Löfvin, född 3 februari 1963 i Helsingborg i Malmöhus län[2], är en svensk politiker (miljöpartist), författare och tidigare journalist.
Isabella Lövin | |
Isabella Lövin, 2016. | |
Tid i befattningen 25 maj 2016–5 februari 2021 | |
Monark | Carl XVI Gustaf |
---|---|
Statsminister | Stefan Löfven |
Företrädare | Åsa Romson |
Efterträdare | Per Bolund |
Tid i befattningen 21 januari 2019–5 februari 2021 | |
Monark | Carl XVI Gustaf |
Statsminister | Stefan Löfven |
Företrädare | Karolina Skog |
Efterträdare | Per Bolund |
Tid i befattningen 17 december 2020 (tf.)–5 februari 2021 | |
Monark | Carl XVI Gustaf |
Statsminister | Stefan Löfven |
Företrädare | Peter Eriksson |
Efterträdare | Per Olsson Fridh |
Tid i befattningen 3 oktober 2014–21 januari 2019 | |
Monark | Carl XVI Gustaf |
Statsminister | Stefan Löfven |
Företrädare | Hillevi Engström |
Efterträdare | Peter Eriksson |
Tid i befattningen 13 maj 2016–31 januari 2021 tillsammans med Gustav Fridolin (till 4 maj 2019) Per Bolund (från 4 maj 2019) | |
Företrädare | Åsa Romson |
Efterträdare | Märta Stenevi |
Född | Isabella Signe Maria Löfvin 3 februari 1963 (61 år) Helsingborg |
Nationalitet | Svensk |
Politiskt parti | Miljöpartiet |
Alma mater | Stockholms universitet |
Yrke | Journalist, författare, politiker |
Lövin arbetade länge som journalist och tilldelades både Stora Journalistpriset och Guldspaden för sin bok Tyst hav (2007).
Hon var ledamot av Europaparlamentet för Miljöpartiet från 2009 till oktober 2014, då hon utsågs till biståndsminister i regeringen Löfven I. I maj 2016 blev hon ett av två språkrör för Miljöpartiet. Vid regeringsombildningen 25 maj 2016 förändrades hennes statsrådstitel till minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, och hon blev också vice statsminister.[3] Liksom sin företrädare Åsa Romson var hon trots det inte statsministerns ställföreträdare[3] och titeln var mer av ceremoniell karaktär.[4] I januari 2019 blev hon miljö- och klimatminister i regeringen Löfven II. Hon fortsatte vara vice statsminister.
I augusti 2020 aviserade Lövin sin kommande avgång som språkrör och statsråd.[5] Efter att Miljöpartiet valt Märta Stenevi till Lövins efterträdare som språkrör lämnade Lövin regeringen i februari 2021.