Shi
From Wikipedia, the free encyclopedia
Shi (詩) är kinesiskans ord för poesi eller dikt. Ordet kan användas som en generell term för alla slags kinesisk poesi, men vanligen används det för att beteckna den klassiska versform som nådde sin höjdpunkt under Tangdynastin (618–907). I denna senare, inskränkta bemärkelse omfattar shi de två formerna gushi och jintishi. Motiven i dikterna är högst varierade; särskilt vanliga är kanske vemod, landskapsskildringar och rofyllt lantliv, men även ilsken samhällskritik förekommer, riktad till exempel mot krigets grymheter, eller korruptionen vid hovet. För de bildade samhällsklasserna i kejsartidens Kina var det en självklarhet att vara hemmastadd i shi-poesin och det har även ingått i de kejserliga examinationerna för blivande ämbetsmän att författa shi-dikter. Genren blomstrade som allra intensivast under Tangdynastin från vilken fler än 48.900 shi-dikter finns bevarade, men ännu lär sig kinesiska barn shi-dikter utantill i skolan, och många rader ur dem har status av talesätt eller bevingade ord.[1]
- Huvudartikel: Kinesisk poesi