Västlig kristendom
From Wikipedia, the free encyclopedia
Västlig kristendom eller västkyrkan är ett kyrkohistoriskt begrepp som syftar på dels den utbredning av kristendomen vars tradition går tillbaka på det västromerska riket och påven, dels den kultursfär som hör samman, varvid katolicism, anglikanism och protestantism då räknas som uttryck.
Tillhörande västlig kristendom räknas då de länder och områden som under medeltiden i religiöst hänseende präglats av katolska kyrkan, varur protestantiska samfund uppstod som ett resultat av reformationen.[1] Alltså till exempel Norden, Storbritannien, Nederländerna och nordliga delar av Tyskland.
Geografiskt går gränsen enligt ovanstående synsätt mot östkyrkan, som i stort är detsamma som ortodox kristendom, och dess kultursfär i princip genom Finland och Baltikum, öster om Polen och Slovakien, genom Ungern, öster om Kroatien och genom Bosnien och Hercegovina och öster om Italien och ned genom Libyen.