Další informace Čas, Osoba ...
| Čas |
Osoba |
Aktivum |
Pasivum |
| Infinitiv |
– |
condūcere |
condūcī |
| Prézens sg. |
1. |
condūcō |
condūcor |
|
2. |
condūcis |
condūceris |
|
3. |
condūcit |
condūcitur |
| Prézens pl. |
1. |
condūcimus |
condūcimur |
|
2. |
condūcitis |
condūciminī |
|
3. |
condūcunt |
condūcuntur |
| Imperativ sg. |
2. |
condūc! |
– |
| Imperativ pl.. |
2. |
condūcite! |
– |
| Imperfektum sg. |
1. |
condūcēbam |
condūcēbar |
|
2. |
condūcēbās |
condūcēbāris |
|
3. |
condūcēbat |
condūcēbātur |
| Imperfektum pl. |
1. |
condūcēbāmus |
condūcēbāmur |
|
2. |
condūcēbātis |
condūcēbāminī |
|
3. |
condūcēbant |
condūcēbantur |
| Futurum sg. (první) |
1. |
condūcam |
condūcar |
|
2. |
condūcēs |
condūcēris |
|
3. |
condūcet |
condūcētur |
| Futurum pl. (první) |
1. |
condūcēmus |
condūcēmur |
|
2. |
condūcētis |
condūcēminī |
|
3. |
conducent |
conducentur |
| Konjunktiv imperfekta sg. |
1. |
condūcerem |
condūcerer |
|
2. |
condūcerēs |
condūcerēris |
|
3. |
conduceret |
condūcerētur |
| Konjunktiv imperfekta pl. |
1. |
condūcerēmus |
condūcerēmur |
|
2. |
condūcerētis |
condūcerēminī |
|
3. |
condūcerent |
condūcerentur |
| Konjunktiv prézenta sg. |
1. |
condūcam |
condūcar |
|
2. |
condūcās |
condūcāris |
|
3. |
condūcat |
condūcātur |
| Konjunktiv prézenta pl. |
1. |
condūcāmus |
condūcāmur |
|
2. |
condūcātis |
condūcāminī |
|
3. |
conducant |
condūcantur |
|
Zavřít