ankring

Swedish

Etymology

From ankra +‎ -ing.

Noun

ankring c

1. anchoring

Declension

Declension of ankring

		nominative	genitive
singular	indefinite	ankring	ankrings
	definite	ankringen	ankringens
plural	indefinite	ankringar	ankringars
	definite	ankringarna	ankringarnas

Further reading

• ankring in Svenska Akademiens ordböcker