gruva

See also: gluva

Norwegian Bokmål

Alternative forms

• gruven

Noun

gruva m or f

1. definite feminine singular of gruve

Norwegian Nynorsk

Noun

gruva f

1. definite singular of gruve

Swedish

Swedish Wikipedia has an article on:

gruva

Wikipedia ^sv

Etymology

From German Grube (“pit, mine”), from Proto-Germanic *grōbō (“groove, furrow”), from Proto-Indo-European *ghrebh- (“to dig, scrape, bury”).

Noun

gruva c

1. mine (place from which ore is extracted)

Declension

Declension of gruva

		nominative	genitive
singular	indefinite	gruva	gruvas
	definite	gruvan	gruvans
plural	indefinite	gruvor	gruvors
	definite	gruvorna	gruvornas

Related terms

• gruvarbetare
• gruvarbete
• gruvbolag
• gruvbrytning
• gruvdistrikt
• gruvdrift
• gruvfogde
• gruvfält
• gruvföretag
• gruvgas
• gruvgång
• gruvhantering
• gruvhiss
• gruvhål
• gruvindustri
• gruvingenjör
• gruvlave
• gruvnäring
• gruvolycka
• gruvområde
• gruvras
• gruvsamhälle
• gruvschakt
• gruvstrejk
• guldgruva
• järngruva
• koppargruva
• silvergruva
• zinkgruva

See also

• bergverk
• dagbrott
• grustag
• kalkbrott
• stenbrott

Verb

gruva (present gruvar, preterite gruvade, supine gruvat, imperative gruva)

1. (reflexive) (gruva sig) to be nervous or anxious (about something one has to do or the like)

Conjugation

Conjugation of gruva (weak)

	active		passive
infinitive	gruva		—
supine	gruvat		—
imperative	gruva		—
imper. plural1	gruven		—
	present	past	present	past
indicative	gruvar	gruvade	—	—
ind. plural1	gruva	gruvade	—	—
subjunctive2	gruve	gruvade	—	—
present participle		gruvande
past participle		—

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• gruvlig
• gruvlighet
• gruvsam

See also

• ruelse

References

• gruva in Svensk ordbok (SO)
• gruva in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• gruva in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)