kunglighet

Swedish

Etymology

kunglig (“royal”) +‎ -het (“-ness”)

Noun

kunglighet c

1. a member of a royal family, a royal
2. (rare) royalness

Declension

Declension of kunglighet

		nominative	genitive
singular	indefinite	kunglighet	kunglighets
	definite	kungligheten	kunglighetens
plural	indefinite	kungligheter	kungligheters
	definite	kungligheterna	kungligheternas

References

• kunglighet in Svensk ordbok (SO)
• kunglighet in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• kunglighet in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)