![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/f/f0/Karl_Jenkins_-_St_David_Awards_2017.png/640px-Karl_Jenkins_-_St_David_Awards_2017.png&w=640&q=50)
Karl Jenkins
From Wikipedia, the free encyclopedia
Karl William Pamp Jenkins (fødd 17. februar 1944) er ein walisisk musikar og komponist.
Karl Jenkins | |||
![]() | |||
Fødd | 17. februar 1944 (80 år) | ||
---|---|---|---|
Fødestad | Penclawdd | ||
Fødenamn | Karl William Jenkins | ||
Opphav | Storbritannia | ||
Aktiv | 1970– | ||
Sjanger | jazz, progressiv rock, New Age-musikk, klassisk musikk | ||
Instrument | saksofon, obo, Barytonsaksofon, Klaviatur, elektrisk piano | ||
Plateselskap | Virgin Records, Caroline Records, Deutsche Grammophon | ||
Verka som | komponist, saksofonist, klaverspelar, oboist, jazzmusikar | ||
Gift med | Carol Barratt | ||
Prisar | kommandør i den britiske imperieorden, Knight Bachelor, honorary Fellow of the Learned Society of Wales |
Det meste av den tidlege karrieren hans var han kjend som jazz og jazz-rock-musikar og spelte mellom anna baryton- og sopransaksofon, klaverinstrument og obo, eit uvanleg instrument i jazz-samanheng. Han vart med i gruppa til jazzartisten Graham Collier og var seinare med på å grunnlegge jazzrockgruppa Nucleus, som vann den første prisen på Montreux Jazz Festival i 1970. Han vart med i Canterbury scene-progrockbandet Soft Machine i 1972 og spelte med dei til dei gav seg i 1984.
I november 1973 spelte Jenkins på konsertframføringa av Mike Oldfield sin Tubular Bells for BBC.[1]
Jenkins har laga mykje musikk for reklame og har to gonger vunne prisar på dette området. Som komponist kom gjennombrotet hans med prosjektet Adiemus. Jenkins har vore dirigent for Adiemus i Japan, Tyskland, Spania, Finland, Nederland og Belgia og i Royal Albert Hall og Battersea Power Station i London. Adiemus: Songs of Sanctuary (1995) toppa den klassiske albumlista i Storbritannia.