Shouting and Pointing
From Wikipedia, the free encyclopedia
Remove ads
Shouting and Pointing er det åttande studioalbumet til det britiske bandet Mott. Det var det andre og siste albumet deira under dette namnet.[2]
Trass i positiv omtale av kritikarar i musikkpressa, vart Shouting and Pointing det einaste Mott-albumet som ikkje gjekk inn på salslistene. Som følgje av dette vart bandet droppa av CBS. Songaren Benjamin slutta og vart erstatta av den tidlegare Medicine Head-songaren og gitaristen John Fiddler, og bandet endra namn til British Lions, året etter dette albumet kom ut.
Remove ads
Innhald
Remove ads
Medverkande
Mott
- Nigel Benjamin – solovokal, rytme- og akustisk gitar
- Ray Major – solo- og slide-gitar, korvokal
- Morgan Fisher – piano, korvokal, orgel, synthesizer
- Pete Overend Watts – bass, korvokal
- Dale «Buffin» Griffin – trommer, korvokal, perkusjon
Teknisk
- Mott – produsent, arrangør
- Eddie Kramer – produsent, lydteknikar
- Mick «The Mint» Glossop – lydteknikar
- Bill Price, Ric Stokes – mastering
- Roslav Szaybo – design
- Alan Messer, Dale Griffin, Gered Mankowitz – fotografi
Remove ads
Kjelder
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads