Panik
From Wiktionary, the free dictionary
Remove ads
germană
(Deutsch)
Etimologie
Din franceză panique.
Pronunție
- AFI: /ˈpanɪk/
Substantiv
| Declinarea substantivului die Panik | ||
| f. | Singular | Plural |
| Nominativ | die Panik | die Paniken |
| Acuzativ | die Panik | die Paniken |
| Dativ | der Panik | den Paniken |
| Genitiv | der Panik | der Paniken |
- panică
- Panik lässt sich kaum kontrollieren.
Cuvinte derivate
- panisch
- panikartig
- Panikmache
- Panikmacherei
- Panikorchester
- Panikstimmung
Cuvinte apropiate
- Aufsehen
- Hektik
- Kritik
- Stress
Remove ads
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads