Akillesruptur
From Wikipedia, the free encyclopedia
Akillesruptur också kallat hälseseneruptur på svenska. Akillessenan är cirka 12-15 centimeter lång och är en gemensam övergång för senor från musculus gastrocemius och musculus soleus. Den börjar strax nedom mitten på vaden och roterar 90 grader lateralt på väg ner till dess fäste på hälbenet. Hälsenan är kroppens starkaste och tjockaste sena, trots detta är det denna sena som rupturerar oftast. De som rupturerar senan upplever oftast en plötslig smärta i vaden.[1] Det är vanligast att hälsenan rupturerar i samband med idrottsutövande, särskilt racketsporter.[2] Men en tredjedel av alla som skadar sig har inte ägnat sig åt någon intensiv fysisk aktivitet.[1]
Incidensen har ökat över tid, den varierar mellan 18 till 37 per 100 000 invånare.[3] Rupturer är vanligast i åldersintervallet 35-45 år samt hos personer över 65 års ålder. Män skadar sig oftare än kvinnor. Skadan orsakar långvarig nedsättning av funktionsförmågan i form av nedsatt styrka och uthållighet i vadmuskulaturen, många drabbade klarar inte att återgå till samma idrottsaktiviteter på den nivå de hade innan skadan.[1]